[efter t. befechten; jfr ä. d. befegte, befigte, mnt. o. holl. bevechten; se BE-o. FÄKTA]
(†)
1) angripa, strida emot, bekämpa; äfv. bildl. Effter Danmark .. Sweriges Chrono medh wapn anfalla och befechta wille. RARP 7: 120(1660). Tu haer för skarpa Skiäcktar (dvs. pilar), / O Dödh! mäd hwilke Thu, alt Menskie Kiön befäcktar. Lucidor Hel. Dd 3 b(1673). Op, potentater, .. / Befächtar (dvs. -en) .. Mahomet. Rosenfeldt Vitt. 255(c. 1690). Serenius(1734, under encounter).
2) tillkämpa sig, (gm strid) vinna l. förvärfva. Denna Segren kan skattas så mycket märkwärdigare, som den med så få Troupper war befäcktad. Ber. om slaget vid Holofsin 1708, s. 7. Stoore Carol här (dvs. vid Narva) med få, dock tappre, knechtar / Af tijo resor fleer en stoor triumph befächtar. Geisler Vitt. 349(1709). Det herravällde, som Fabier och Scippioner befäcktade öfver världen genom segrande vapen. Botin Hem. 2: 41(1756). Han (dvs. Erik Väderhatt) .. befäcktade .. stora fördelar emot Dannemark. Dens. Hist. 1: 194(1789).
