publicerad: 1901
BEFÖRARE, m.
Etymologi
(†) person som (ofta l. gärna) angifver l. förtalar; bakdantare. Wij äre icke så lette til ath tro slika beförare. G. I:s reg. 7: 233 (1531). Calumniator .. lastare, beförare. Var. rer. 48 (1538).
Spoiler title
Spoiler content