SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFÖRARE, m.
Etymologi
[af föreg.; jfr ä. d. befører samt FÖRFÖRARE o. ANBRINGARE i motsv. bet., äfvensom lat. delator]
(†) person som (ofta l. gärna) angifver l. förtalar; bakdantare. Wij äre icke så lette til ath tro slika beförare. G. I:s reg. 7: 233 (1531). Calumniator .. lastare, beförare. Var. rer. 48 (1538).
Spoiler title
Spoiler content