BEGARD bega4rd, äfv. begar4d (i senare fallet utan sammansmältning af r o. d till öfvertandljud), m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. beghard, af mlat. beghardus l. af fr. béguard, ffr. bégart. Ordet är en maskulin motsvarighet till BEGIN, f. Med afs. på afledningsändelsens ursprung se BASTARD, sbst.1]
person tillhörande ett visst slag af religiösa brödraskap (i Nederländerna, sedermera äfv. i Frankrike o. Tyskland), hvilka voro bildade efter mönstret utaf föreningarna af kvinnliga beginer o. hvilka snart beskylldes för kätterska åsikter samt utsattes för kyrkans förföljelse. Kättare, som räknades alle til en Sächt, aldenstund the förde enahanda Lära : Nemligen, the Begarder, Beginer .. och Fratriceller. Schroderus Osiander 2: 708 (1635). Därs. 750. Conv.-lex. 1: 116 (1821). De separatistiska lekmannaföreningar, hvilkas medlemmar under namn af Begharder och Beguiner sedan 12:te seklet vandrade omkring såsom botpredikanter. Cornelius Kr. kyrk. hist. 4: 121 (1890). Begharderna voro vanligen väfvare till yrket. Därs. 133.
Ssgr: A: BEGARD-HUS03~2. (begharder- Thomæus) hus afsedt att hysa (ett mindre antal) begarder. Såväl beginer- som begharder-husen blefvo snart nog tillflyktsorter för hvarjehanda kättare. Thomæus Kyrk. hist. 2: 260 (1896).
B (föga br.): BEGARDER-HUS030~2, se A.
SAOB
