SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEGALLRAD begal4rad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. GALLER; jfr GALLRAD samt t. begittert]
(knappast br.) försedd med galler. Han skall bebo .. / Ett väl begallradt rum, i något Kongligt Slott. Leopold 1: 284 (1808, 1814). Ett .. dystert och begallradt hus. Nicander Minnen 2: 332 (1829, 1839). — särsk. [jfr t. begittert, gegittert i motsv. anv.] (†) naturv. (Ytan af ett naturföremål säges vara) Begallrad, clathratum .. blott de begge hvarandra öfverkorsande smala fördjupningar löpa skeft. Marklin 50 (1818).
Spoiler title