SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEGÄCKA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. begäkka, liksom ä. d. begække af mnt. begecken; jfr holl. begekken, t. begecken; se BE- o. GÄCKA]
(†)
1) drifva gäck med, begabba; förlöjliga. (Såsom ock) Martialis sådana bölder uthi then skörachtige (dvs. lösaktige) Cæciliano och Basso mycket begäckar. Linder Frans. 10 (1713).
2) gäcka, narra, bedraga. Thet gamble tåperijdt (dvs. narrspelet) .. ther Cristendomen länge nogh med bedraget och begäckidt waridt haffwer, som är med wigth watn, wigt salt .. och annedt mere. G. I:s reg. 15: 287 (1543).
Spoiler title
Spoiler content