SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEHUFVAD behɯ4vad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. HUFVA]
(tillfällig skämtsam bildning) iklädd l. försedd med hufva. En väl bepelsad och behufvad dam. Blanche Tafl. 2: 68 (1856).
Spoiler title
Spoiler content