SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEHÄNGA behäŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (behä´nga Weste; beh`ännga Almqvist), v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. HÄNGA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[af t. behängen, behangen; jfr d. behænge, mnt. o. holl. behangen, ä. eng. behang; se BE- o. HÄNGA]
1) [jfr HÄNGA ss. tr. samt BE- II 1 a γ] med prep. med: hänga (ngt) på (ngn l. ngt), förse l. besätta l. bekläda l. drapera (ngt) med (hängande dekorationer, draperier osv.); öfverhänga; i sht i p. pf. Segerwinnarnas Wapn woro medh Lagerbärs Lööff behängde. Schroderus Osiander 1: 223 (1635). Läcktarena .. voro med svart sammet behängde. Nordberg 2: 692 (1740). Man .. såg honom (dvs. helgonbilden i S:t Olofs kyrka) öfver alt behängd med strumpeband af sjuklingar. Linné Sk. 159 (1751). Med gyllene kedjan behängde (du) min hals. Stagnelius 1: 369 (c. 1815). Runeberg 4: 151 (1832). Utmärktare författare .. behängas med stjernor och band. Tegnér 6: 195 (1832). Väggen .. var tätt behängd med .. porträtter af gamla svenska generaler. H. Lilljebjörn 1: 66 (1865). Man behänger dermed (dvs. med hängsmycken af silfverbleck) .. dryckeskärl rundt omkring. Tekn. tidskr. 1872, s. 105. Takkronan är af förgylld brons .. samt behängd med opalglas. Därs. 1898, A. B. s. 69. jfr FLOR-, FULL-BEHÄNGD. — särsk.
a) refl.: hänga på sig (ngt, i sht smycken, grannlåt o. d.); utstyra l. utpynta sig med (ngt nedhängande); oftast med klandrande bibet. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). (Anna Xinga) behängde .. sigh medh fäll aff Diur. Rel. cur. 118 (1682). (Redan den lilla flickan) behänger sig med grannlåt. Rydberg Filos. förel. 2: 166 (1877).
b) i p. pf. ss. adj. Grenar, behängda med frukter. Rydberg Gudas. 14 (1887). Svansen (är hos den irländska settern) behängd med en vacker fana af medellängd .. All ”behängning” skall vara rak och så slät som möjligt. Hamilton Hundraser 105 (1900); jfr 3.
2) [jfr HÄNGA ss. intr. samt BE- II 1 b] (i sht i vitter stil, föga br.) sitta hängande l. hänga (ss. prydnad, beklädnad osv.) på (ngt l. ngn); (hängande) bekläda. Vidunderligt behänger / En oxes stela hud hans breda skulderblad. Wallin Vitt. 2: 289 (1805). Harpan, som .. stum behängde den åldriga muren. Stagnelius 2: 394 (c. 1815). (Villans) hvalfbågar .. behängas af den ålderdomskära murgrönan. Nicander Minnen 2: 161 (1839).
3) [efter t. der hund ist wohl behangen; jfr d. behængt, holl. behangen i motsv. anv.] jäg. i fråga om hund; i p. pf. ss. adj. i förb. väl behängd, försedd med långa öron o. läppar. En hvit Rapphöns-Tik .. mycket väl behängd. DA 1771, nr 275, s. 4. Hahr Jagt. 2: 452 (1866, 1882). Är .. (pointern) medelstor, med .. bredt bröst, hängande läppar och öron — är väl behängd .., ingifver allt detta goda förhoppningar. Bergström Handb. f. jagtv. 130 (1872). jfr: Hund .. med behängd trumm (dvs. nos), långa bruna öron (osv.). DA 1772, nr 23, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content