publicerad: 1925
FLOR flω4r, sbst.1, n.; best. -et; pl. (i bet.: stycken av flor) = ((†, i bet. olika slag av flor) -er SP 1779, s. 1138, Leopold 2: 410 (1795, 1815)).
Ordformer
Etymologi
[liksom d. flor av nt. l. t. flor, av holl. floers, av fr. fleur (ä. flour), trol. i bet.: det finaste slag av ngt, av lat. flōs (gen. flōris), blomma, besläktat med BLOMMA, sbst. o. v.; jfr FLOR, sbst.2, FLORA, FLORERA, FLORETT, sbst.1—2, FLORIN, FLOSKEL]
1) tunn, lätt, mer l. mindre genomskinlig vävnad av siden l. halvsiden l. bomull l. linne l. ylle; jfr CHIFFONG, GAS, KRÄPP, TYLL; ofta om ett för sitt ändamål avpassat stycke av en sådan vävnad. Band av glest flor till garnering av damhattar. Ljuskronor och speglar voro under sommaren omlindade med skärt flor till skydd mot flugor och damm. Tätt flor. Svart flor användes i synnerhet till sorgdräkter. Lätt, tunt som flor. Någre småsaker till H:s M:tz och Frökens behoff i floor och lärefft. RP 3: 226 (1633). Floor, grant Sidentygh Coa. Wollimhaus Ind. (1652). 2. pahr .. (gardiner) med kappor af hemmaväfvit Flor. ÅgerupArk. Bouppt. 1748. Hvita och svarta Engelska Florer. SP 1779, s. 1138. Pukor och trumpeter voro med svart flor öfverdragne. Hallenberg Hist. 1: 323 (1790). Bal-klädningar af flor. KonstNyhMag. 1: 4 (1818). Risberg Aisch. 40 (1890). — jfr HÅR-, KLAR-, KLIPP-, KRUS-, SILKE(S)-, SORG-FLOR m. fl. — särsk.
a) slöja; förr mera allmänt, numera ss. enkelt ord nästan bl. om till kvinnohuvudbonad hörande ansiktsslöja; ansiktsflor, hattflor. Ha, bära flor. Fälla ned, draga ned floret. Lyfta på floret. Ett flor fäst vid hatten. 1 st. hatt med flor och en halsduk. BoupptVäxiö 1725. (Sannfärdigheten) är bar på både armarna och högra bröstet, annars är hon betäkt med et mycket tunt och fint flor. Lallerstedt Dygdel. 26 (1746). Man har här en förundersam omsorg, att Sultaninnorna aldrig gå utan deras vida flor. Gustaf III 2: 272 (1789). För bönder lyft aldrig på floret. Lenngren (SVS) 2: 223 (1798). Floren öfver kronor och speglar få sitta qvar .. ty just nu är värsta flugtiden. Knorring Axel 3: 41 (1836). Prestmor hade (i gamla dagar vid helgbesök hos grannarna) hufva med flor. LoF 1873, s. 104. Florsslöjor .. ja till och med ”flor”, knutna af svart silke, begagnades till vinterhattar, såsom värmande och för att bevara hyn. Engelke GNorrkpg 111 (1906). — jfr ANSIKTS-, FLUG-, HATT-, MYGG-, SKÖNHETS-FLOR m. fl.
b) om stycke av svart flor (kräpp l. chiffong) anbragt på ngt föremål (klädesplagg, fana) ss. tecken på sorg; särsk. dels om ”bindel” på huvudbonad l. ärm, dels (förr) om sorgslöja. Bära, ha, gå med flor om armen l. hatten, på hatten. Tin Maria war wäl wärdigh, / At efter hennes Dödh, tu skulle wara färdigh .. / .. binda om tin Hatt långt Flor til Marcken nedh. JFlachsenius hos Svenonius MGerdt D 4 a (1678). Hon blir klädd i flor och dok. Lenngren 79 (1792). Engelke GNorrkpg 178 (1906). — jfr SORG-FLOR.
c) (förr) bröstduk av flor; jfr FLORS-HALSDUK. Tittarne tittade fram vtu floret. Stiernhielm Herc. 26 (1648, 1668). Pijgan bekenner fuller hafwa .. tagit (fästmans-)gofwor, som ähr .. floor suart, som brukass om halsen. Murenius AV 454 (1660). I hennes höjda barm en drift sig uppenbarar, / Som häfver bäfvande det lätta flor. Tranér Anakr. 193 (1830, 1833).
2) i bildl. o. överförd anv.; särsk.
a) med tanke på florets tunnhet o. genomskinlighet. (Guden) fjäril-vingar bar .. / På hvilkas tunna flor en lindrig vestan spelte. Creutz Vitt. 6 (1761). (Dagslände-)vingens flor. Nyberg 2: 300 (1828, 1832). Spindeln .. / .. spinner på kalken sitt smutsiga flor. Strindberg MOlof 3 (1878).
b) med tanke på floret ss. betäckande l. höljande ngt l. ss. ngt som skymmer undan, döljer ngt för andras blickar l. hindrar ett klart seende. Natten, skymningen breder sitt flor. Ett lätt flor av dimma låg över nejden. Spegel TPar. 139 (1705). För thenskul bören I ehr skönhet vackert dölja. / Och ärbarhetens flor vtöfver henne hölja. Kolmodin QvSp. 1: 21 (1732). Det flor, hvarunder föremålen fördunkla sig för (den enfaldige). Lidbeck Anm. 167 (1809). Men brottet illa skyms af skrymtans glesa flor. Remmer Ces. 19 (1829). Ett .. skärt flor af varm lyrisk stämning (låg) öfver hans ord. Ödman UngdM 2: 219 (1881). Död! .. / Du rycker undan villornas flor. Wulff Petrarcab. 393 (1907). (Björkarna hade) ett böljande flor af långa sopande grenar. Solnedg. 3: 189 (1912). — jfr MOLN-, PURPUR-, SILVER-, SKYMNINGS-FLOR m. fl.
c) med tanke på floret ss. tecken på sorg. Så van vid ömma qval, så van att tårar gjuta, / Med flor å nyo hölj, o skaldmö, denna luta. Lidner 1: 95 (1784). Jag vet inte, om jag kan bli glad mer; det har kommit flor öfver lifvet. Strindberg SRidd. 133 (1908).
d) (föga br.) husdj. på vissa hönsraser: (hak)skägg; äv.: över ögonen nedhängande tofs. Hufvudet (på tuppen av houdanska rasen) är försedt med en halftofs, med flor och kindskägg. Möller Fjäderf. 30, 33 (1885).
3) tekn. om det tunna, löst sammanhängande lager av fibrer som utgår från kardmaskinens framvals. TT 1871, s. 322.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Av det stora antal ssgr som äro benämningar på klädesplagg l. dyl. har endast ett fåtal medtagits): A: FLOR-ARTAD, -BAND, se C. —
-BEHÄNGD, p. adj. särsk. till 1 c: behängd med sorgflor. Den florbehängda fanan sänktes över graven. JGOxenstierna 5: 89 (c. 1817). —
-DAMAST~20, äv. ~02. (förr) Flordamast eller Gazedamast .. är blommigt. Almström Handelsv. 494 (1845). —
(3) -DELARE, r. l. m. tekn. till kardmaskinvärk hörande inrättning som sönderdelar floret (i bet. 3) i fina strängar för inmatning i finspinnmaskinerna. TLandtm. 1893, Annonsbl. nr 23, s. 2. —
-DUK, se C. —
-HUVA, se C. —
-HÖLJD, p. adj. (flors- 1875—1906) särsk. till 1 c: höljd med sorgflor. Den florhöljda talarstolen. Topelius Ljung 8 (1865, 1889). —
(2) -HÖNS. (föga br.) husdj. om vissa hönsraser med över ögonen nedhängande tofs. Möller Fjäderf. 31 (1885). —
(2 a) -LAV. (föga br.) om laven Usnea barbata Fr. o. lavar som likna denna. Hemberg Kola 9 (1902). —
-LIK, -LÄTT, se C. —
-MJÖL. [eg.: florsiktat mjöl; jfr d. flormel] den finaste sorten av vetemjöl. Larsen (1884). Extra fint flormjöl. 2UB 4: 111 (1899). Odenius Celsus 119 (1906). —
-SIKT. (flors- 1765—c. 1772) om det finaste slaget av siktar (eg. med botten av flor). 2 st. Håårsicht 1 st. Florsicht. BoupptRasbo 1697. (Siktduk) n:o 55 af messing till florsikt. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 93. Den finaste (sockersikten), florsikten, har silkesduk. Grafström Kond. 36 (1892). —
-SIKTA. låta (ngt) gå gm florsikt; företrädesvis i p. pf. Florsiktat mjöl, socker. Rothof Hush. 677 (1762). —
(2 a) -SLÄNDA. [jfr t. florfliege] zool. om sländor av familjen Hemerobiidæ, i sht om sländor av släktena Hemerobius Lin. o. Chrysopa Leach; jfr -VINGE. Vanlig florslända, arten Chrysopa Perla (Lin.). Sundevall Zool. 139 (1864). NF (1881). —
-SLÖJA, se C. —
-SVEP. (†) särsk. till 1 c: omhölje av sorgflor. Och Sång-Gudinnors sorgsna skara / .. I florsvep lyrorna bevara. Lidner 2: 56 (1790). —
-TUNN, -TYG, -TYLL, se C. —
(2 a) -VINGE. zool. om insekter av ordningen Neuroptera, vilka bl. a. utmärka sig genom 4 florslika, nätådriga vingar; äv. i inskränktare anv., om sländor av släktet Hemerobius Lin.; nästan bl. i pl.; jfr FLORS-VINGE. Sundevall Zool. 139 (1864). 2NF 20: 360 (1913). —
-VÄV, -VÄVNAD, se C.
B (†): FLORES-BAND, se C.
-BAND. (flor- 1815. flores- 1775) [jfr t. florband] ett slags tunna sidenband med ränder l. blommor. AntecknSaml. 143 (1696). Åtskillige hattar prydas med et slags flors-band. KonstNyhMag. 1: 8 (1818). Till en klädning (sådan som Agneta Horns son bar) gick åt 60 alnar florsband. SLeijonhufvud (1908) hos Horn Lefv. 160. —
-DUK. (flor- 1864) särsk. om till botten i florsiktar avsedd l. använd vävnad av fin metalltråd. GT 1788, nr 46, s. 4. JernkA 1852, s. 310. —
(jfr 1 c) -HALSDUK~02 l. ~20. särsk. (förr) till kvinnodräkten hörande duk av flor som betäckte axlar o. barm. BoupptVäxiö 1792. Flors-halsdukarne fästas ännu ihop, tätt under hakan. Envallsson Frunt. 45 (1793). Hennes barm häfdes våldsamt under en svart genomskinlig florshalsduk. Cederborgh UvT 2: 79 (1809). —
-HATT. (i sht förr) damhatt som till sin huvudsakliga del utgöres av flor. KonstNyhMag. 1: 8 (1818). —
-HUVA. (flor- 1732—1829) [jfr t. florhaube]
2) (†) av flor tillvärkad slöja buren neddragen l. nedhängande från huvudbonaden för att skydda ansiktet, stundom äv. nacken o. halsen; i sht om till kvinnodräkten hörande ansiktsslöja. En Qwinsperson som hade en Florshufwa för Ansichtet. RelUlrEleonIntågh 1680, s. A 2 a. Uti .. (läderväskan) lades 1 skjorta .., microscop, perspectiv, florhufva att fria sig för mygg. Linné Ungd. 2: 3 (1732). Emot Solen och för Ärbarhets skull bars et slags Florshufva, som kallades Glising, efter hon var gles. 1Saml. 3: 319 (1773). En Bi-skötare bör .. vara försedd med en gles Flors-hufva. Rothman Bisköts. 1: 103 (1800). En grå mans-hatt med flors-hufva. MagKonst. 1: 95 (1824). Kindblad (1871).
3) [jfr motsv. anv. av BLY-HATT] bildl., om lindrigt rus. Ha en liten florshuva, förr äv. gå i florshuva, vara ngt berusad, ”lindrigt nykter”. Almqvist Smar. 108 (1845). (Löjtnanten) är för söt! Det ordentligt klär honom att ha litet florshufva. Bremer Hertha 17 (1856).
-HÖLJD, se A. —
-KLÄDE. (†) = -HALSDUK? 1 st: Halfft flors Kläde rödt. BoupptVäxiö 1749. 4 silkeskläde; 1 florskläde och mössa. Fatab. 1911, s. 93 (cit. fr. 1784). —
-KLÄNNING. [jfr t. florkleid] (numera mindre br.) tyllklänning. DA 1824, nr 11, s. 6. Hvit florsklänning på kjortel af hvit taft tager sej alltid bra ut. Blanche Våln. 641 (1847). Berndtson (1880). —
-LÄRFT. (förr) Florslärft, (Flor-Leinwand), kallas den tunnaste och glesaste väfnad af bomull, som göres i Schwaben, och drages efter blekningen genom stärkelse vatten. Synnerberg (1815). —
-LÄTT. (flor- 1895—1913) Sommarnatten / steg ned uti florslätt dräkt. Levertin (c. 1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 196. Florslätta skyar. Lundegård LaMouche 29 (1891). —
-MÖSSA. (förr) jfr -HATT. BoupptRasbo 1709. Den snöhvita, släta florsmössan. Callerholm Stowe 160 (1852). —
-SIKT, se A. —
-SLÖJA. (flor- c. 1755—1908) [jfr t. florschleier] äv. bildl. Schultze Ordb. 4559 (c. 1755). Italiensk halmhatt med en flors-slöja. KonstNyhMag. 2: 16 (1819). Avståndets florsslöja gör alla linjer mjukare. Hedin Pol 1: 60 (1911). —
-TUNN. (flor- 1818—1903) Atterbom Minn. 342 (1818). Det flortunna sommartyget. Söderberg Främl. 163 (1903). —
(1, 2) -VINGE. klar, genomskinlig (insekt)vinge; jfr FLOR-VINGE; äv. om vingliknande prydnad av flor. Wacklin Minn. 1: 108 (1844). En ung, smärt mygga (satte sig) på ett blad, och flägtade med sina fina florsvingar. Knös Elfv. 12 (1852). —
-ÄRM. (numera knappast br.) tyllärm. DA 1778, nr 78, s. 2. Korta åtsittande hvita sidenärmar med öfverhängande vida flors-ärmar. MagKonst. 1839, s. 64.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content