SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEKAJA bekaj4a l. 032, v.2 -ade.
Etymologi
[efter t. bekaien; se BE- o. KAJA, v.]
(knappast br.) sjöt. = KAJA, v., ss. sjöt. Stjerncreutz (1863). — jfr BEKAJARE.
Spoiler title
Spoiler content