SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEKANTGÖRA bekan3t~jö2ra l. ~jœ2ra, v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord; se för öfr. GÖRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE; -ARE.
Etymologi
[af BEKANT I o. GÖRA, v.; jfr d. bekendtgöre, t. bekannt machen]
(i skriftspr.) göra (allmänt) känd l. bekant; tillkännagifva; publicera, offentliggöra; jfr BEKANT I 1 d. Någon .. upptäckt, som kunnat i hans namn bekantgöras. Berzelius Kemi 6: 391 (1830). Betänkandet underskrefs i maj månad .. och är genom trycket bekantgjordt. Tegnér 4: 270 (1836). Oden, runornas upphofsman och bekantgörare. Wisén Oden 45 (1873). Det af Stjernhjelm skapade eller åtminstone genom honom bekantgjorda namnet på vår nordiske Amor. E. H. Tegnér Hem. ord 58 (1881). Det (är) .. skäl i att med lugn mottaga denna bekantgörelse. Söderm. nyh. 1894, nr 76. s. 2. jfr: Sista halfårets officiella tilldragelser eller bekantgöranden. Palmblad Norge Bih. 72 (1847).
Spoiler title
Spoiler content