SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKLÄMDHET bekläm4d~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) förhållande(t) att vara beklämd. Wenström (1891). — jfr BRÖST-BEKLÄMDHET.
Spoiler title
Spoiler content