SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKLÖFVAD beklø4vad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KLÖF(VAR); jfr KLÖFVAD]
(mindre br.) försedd med klöf(var). Naturen .. förenar (aldrig) beklöfvade fötter, eller horn, med skärande roftänder. Stiernstolpe Cuv. 62 (1821). De beklöfvade djuren .. piskade sig sjelfva .. med svansarne. Lundgren Mål. ant. 2: 181 (1872, 1874).
Spoiler title
Spoiler content