SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKRÄFTELIG, adj.
Etymologi
[afl. af föreg.]
(†) som kan bekräftas. — särsk. till BEKRÄFTA I 3: som kan bestyrkas l. konstateras. (Cartesius') försök, att .. höja sig .. till en genom sig sjelf bekräftelig insigt af Guds .. väsende. Atterbom Philos. hist. 513 (1835).
Spoiler title
Spoiler content