SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKRÄFTA bekräf4ta, i Sveal. äfv. 032 (bekrä´fta Weste; bekr`äffta Almqvist), v. -ade ((†) pr. -er Rudbeckius Kon. reg. 444 (1619), Törnevall C 6 b (1694) m. fl.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, G. I:s reg. 13: 163 (1540), 15: 25 (1543)), -NING (numera föga br., Skråordn. 286 (1602), Swedberg Schibb. 258 (1716), C. F. af Wingård i Tegnérs ppr 316 (1831)); -ARE (mindre br., Lex. Linc. (1640, under confirmator)).
Etymologi
[liksom d. bekræfte, ä. d. äfv. bekraffte, af mnt. bekreften l. (det bl. ngn gg anträffade) t. bekräften; se BE- o. KRAFT; jfr BEKRÄFTIGA o. BEKRÄKTA]
— jfr OBEKRÄFTAD.
I. eg.: gifva kraft åt (ngn l. ngt).
1) [jfr motsv. anv. i d.] (i sht i religiös stil, numera föga br.) gifva inre fasthet l. kraft l. stadga åt (ngn l. ngt), stärka l. styrka (ngn); befästa (se d. o. 5); numera nästan bl. med prep. i; i sht i p. pf.; jfr BEKRÄFTELSE 1. Lex. Linc. (1640, under tollo). Wij warde här vthaff thes meer bekräfftade vthi wår Troo på (Kristus). J. Matthiæ 1: 199 (1658). (Apostlarna voro) ännu icke så stadfestade och bekrefftade, som sedan the hade fått thens H. Andas .. krafft. Swedberg Sabb.-ro 1361 (1687, 1712). Svebilius Kat. 37 (1689). Af sådant alt, som jag hört säjas i dag, är jag nu blefven så bekräftad i Oväldughet, at man knapt skal få höra Argus partisk. Dalin Arg. 1: 67 (1733, 1754). (Att Kristus) i nattvarden vill bekräfta henne (dvs. människan) i sin gemenskap. Flensburg Kyrkl. tal 101 (1870). — särsk.
a) refl.: befästa sig; stadga sig; hämta l. vinna kraft(er). Det skall vara mig högst kärt at förnimma at Min Brors egen hälsa bekräftar sig i önskelig beskaffenhet. Leopold i 2 Saml. 7: 39 (1783). Till evig och skönare fortvaro bekräftar sig lifvet .. genom hvarje handling af sant och rättrådigt mod. Atterbom Minnest. 2: 424 (1845). I måsten deri (dvs. i gemenskapen med Kristus) stärka och bekräfta eder genom en stadig betraktelse af Guds ord. Flensburg Kyrkl. tal 93 (1870). — jfr SJÄLF-BEKRÄFTELSE.
b) (†) i p. pf. om ngt sakligt utan angifvande af i hvilket afs. det vinner stadga: stadgad, stadfäst. Att .. then sanna Gudz kunskap .. iblandh folket förmeradt, inplantat och bekräfftat blifva må. RA 1: 343 (1544). Sedan then meeningen war en gång vti hans sinne bekräfftat. Muræus 1: 10 (1648).
2) (†) stärka, förstärka (med krigsfolk, försvarsmedel o. d.). Thär medh (dvs. gm utskrifning) deste bättre att styrkia och bekräffta militien. RARP V. 1: 32 (1652). — refl.: befästa sig (se d. o. 5 b α). Iagh (B. v. Mehlen) .. war ey seen / Migh här (dvs. i Kalmar) bekräffta medh all macht, / Medh Bönderne strax giöra pacht. Prytz G. I F 3 b (1622).
3) gifva ökad trovärdighet l. större visshet osv. åt (ngt); gm förnyadt uttalande l. (lagligt l. moraliskt) mer l. mindre bindande åtgärd o. d. (be)styrka sanningen af (sina ord osv.) l. riktigheten af (ngn annans yttrande osv.); bestyrka, besanna, intyga; besegla; vitsorda; jfr BEKRÄFTELSE 2 samt BEFÄSTA 6. Med sin ed bekräftade (de), att .. deras bomärke voro dem oveterligen der under skrifne. Vg. fornm. tidskr. 8—9: 120 (1579). Thet och en klok Hollandsk obenämd Author .. bekräfftar. Stiernhielm Arch. G 1 b (1644). Then ene Lögn talar, then andra bekräffter. Törnevall C 6 b (1694). Bekräften I eder lära med edert lefverne. Tegnér 4: 21 (c. 1828). Konungen svarar ..: Bekräftade presten sin predikan med Guds ord? Fahlcrantz 5: 83 (1852). Kaptenen förklarade, att .. (soldaterna) voro beredde att .. försvara freden ..; och hans soldater bekräftade med ett dundrande ja hans ord. Malmström Hist. 3: 93 (1870). Jag fann snart Karl Ifvarssons uttalade uppfattning bekräftad från flera håll. De Geer Minnen 2: 233 (1892); jfr c. Medan du ännu som bäst talar där med konungen, skall jag efter dig komma in och bekräfta dina ord. 1 Kon. 1: 14 (öfv. 1896). — särsk.
a) (mindre br.) besvara med ja, säga ja till, bejaka (se d. o. 5); jfr BEKRÄFTELSE 2 a. Lindfors (1815). Jag frågade honom, om han sjelf varit närvarande. Han bekräftade det. Dalin (1850).
b) (†) närmande sig bet.: påstå, försäkra. Man wet ju at en part förwist bekräfta welat, / At här i Norden ei fullkomlig wisdom gror. Brenner Dikt. 1: 194 (1684, 1713). Eneman Resa 2: 17 (1712).
c) med subj. som betecknar sakförhållande, omständighet, erfarenhet, rön, uttalande o. d.: bestyrka; besanna; stundom närmande sig bet.: vittna om, visa, bevisa; jfr BEKRÄFTELSE 2 b. Undantagen bekräfta regeln. Utgången har bekräftat dina förutsägelser. (Att konung Kasimir suttit främst vid K. X G:s bord) warder aff åthskillige Breff bekräftat. N. Av. 28 Aug. 1656, nr 1, s. 4. Er färg, er rädda syn, allt edert brott bekräftar. J. Wallenberg 310 (1774). Ormbunkerotens verksamma beståndsdel ligger i den feta oljan, hvars förmåga att bortdrifva bandmask en sednare erfarenhet synes hafva fullt bekräftat. Berzelius Kemi 5: 727 (1828). Utan en .. särskild qualification (var det ej tillåtet) .. att uppträda bland Ebreerna som författare. Detta bekräftas af flera omständigheter. Agardh Teol. skr. 1: 8 (1842, 1855). Språket bekräftar .. här hvad historien lär oss, att chevaleriets egentliga hemland varit frankernas jord. E. H. Tegnér i Ydun 71 (1869). — särsk.
α) i p. pr. närmande sig adj. anv. Han yttrade sig derom i bekräftande ordalag. Almqvist (1842). Dalin (1850).
β) [jfr d. bekræfte sig, t. sich bekräftigen samt sich bestätigen; sannol. efter fr. se confirmer] refl., äfvensom i pass. närmande sig intr. anv.: visa sig riktig l. sann; besanna sig; träffa in, slå in, gå i uppfyllelse. Det bekräftar sig att ... Hedin Handb. f. läk. 295 (1796). Jag har förutsett allt; och allt bekräftas nu! Leopold 1: 171 (1802, 1814). En sanning .. som med hvarje dag mer och mer bekräftar sig. Tegnér 5: 280 (1822). Denna förmodan har under fortgången af mina studier fullkomligen bekräftat sig. Castrén Resor 2: 363 (1847). Petros' farhåga bekräftade sig icke. Rydberg Ath. 446 (1859, 1866). Skulle ryktet om en snart förestående riksdag bekräfta sig. Odhner G. III 1: 491 (1885). Vår redan på andra områden gjorda erfarenhet bekräftar sig alltså. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 347 (1891).
d) (föga br.) finna (ngt) bestyrkt, finna bevis för l. på (ngt); konstatera. En mångårig erfarenhet, som jag nu dagligen har tillfälle att bekräfta. Järta V. skr. 2: 433 (1828). När hon .. öfverblickade trädgårdens skyttetorn och tandade mur och i allt bekräftade, att den nya bostaden .. liknade en fästning. Heidenstam Birg. 163 (1901).
e) (föga br.) gifva (ytterligare) bevis (i handling) för l. på (ngt); visa, bevisa; med personsubj. Een vng Ädelman .. Sadhe sigh icke fruchta för något vthi Werlden: Och till att bekräffta sin Manhafftigheet, framtedde han sigh att gåå emot een Tiger. Kiöping 77 (1667). Eder son .. / Sin börd bekräftat. Alla gjort sin plikt. Hallström Antw. 20 (1899).
4) gifva gällande kraft l. full giltighet åt (ngt); stadfästa; i sht med subj. som betecknar öfverhet(sperson) l. person med viss ämbetsmyndighet; jfr BEKRÄFTELSE 3 samt BEFÄSTA 7, KONFIRMERA. (Konungen har skickat de upproriska smålänningarna) tilhånde sin kon:ge Ratification, till samme handels (dvs. fördrags) bekreffting. G. I:s reg. 15: 25 (1543); jfr c. Till ythermere Stadfestelsse och bekrefftning. Skråordn. 286 (1602). At man (på dödsbädden) .. allenast med ett ord eller tu det (dvs. sitt testamente) stadfäster och bekräffter. Rudbeckius Kon. reg. 444 (1619). (Af förmyndarregeringen beviljade förmåner skola ej ega bestånd) uthan Konungen dem sedan serdeles bekräffter. Stiernman Riksd. 919 (1634). Til yttermera wisso, hafwe Wij thetta med egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Secret bekräfta låtit. Schmedeman Just. 865 (1684). Konung Eric ingick fred med Dannemark, och bekräftade den genom sit giftermål med Danska Prinsessan Richissa. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 84 (1797). Har barnet, som fått nöddop, blifvit vid lif, bekräftas dopet utaf Presten. Handb. 1811, s. 78. Denna ed, hvilken slutligen bekräftades med ett handslag. Fryxell Ber. 1: 17 (1823). Aftalet bekräftades medelst några supar. Castrén Resor 1: 232 (c. 1844). Ett löftes bekräftande. Dalin (1850). Valet (af biskop inom gr.-katolska kyrkan) .. bekräftas af den patriark, under hvilken stiftet hör. J. T. Westrin i NF 2: 576 (1877). — särsk.
a) (mindre br.) med direkt personobj.: stadfästa valet l. utnämningen osv. af (ngn); numera bl. med prep. i (förbunden med sbst. som betecknar ämbete, värdighet o. d.). Så snart Hon (dvs. öfverheten) .. en wiss (bland de föreslagna) hafwer uthsedt, bewilliat och medh öpet bref bekräfftat, skal han .. till Biskop wigder warda. Emporagrius i KOF II. 2: 229 (c. 1655). Det bifall som Samtelige Ständerne enhälligt gifwit, at bekräfta dem såsom Commissarier til Freds-tractaten. Nordberg 1: 377 (efter handl. fr. 1703). (Ärkebiskopsvalet) träffade på .. Laurentius Petri .., som straxt af Konungen i ämbetet blef bekräftad. Celsius G. I 480 (1753, 1792). Olof Larsson .., som (år 1431) .. blifvit vald till Erkebiskop, hade rest till Rom och der blifvit bekräftad. Strinnholm Vas. 1: 62 (1819). Wrangel blef af regeringen bekräftad i öfverbefälet öfver flottan. Geijer II. 4: 383 (1836). Blanche Engelbr. 26 (1846). Hahnsson (1884). — (†) med prep. till. Medh underdånigh påminnelse, at en af .. (de tre föreslagna) måtte till (biskops-)embetet bekräfftas. Emporagrius i KOF II. 2: 228 (c. 1655).
b) (nästan †) gifva (ngn l. åt ngn) stadfästelse på (ngt). När .. (Kristus) skildes hädan, tå bekrefftade Han Apostla- och prestaembetet sinom lärjungom. Swedberg Sabb.-ro 32 (1700, 1710). Konung Christian bekräftade och Dom-Kyrkan några Hemman. Botin Hem. 2: 80 (1756, 1789). Så blefvo förläningarne först bekräftade åt innehafvaren på lifstid, derpå ärftliga. Geijer I. 1: 19 (1818). Ett .. bifallsrop af hela skaran bekräftade åt honom en Konungs namn och välde. Kolmodin Liv. 1: 22 (1831). jfr: Konung Christopher gaf Nådendals Kloster Kongs-Gården Helgö, och bekräftade därunder Gården Stenberg. Botin Hem. 2: 55 (1756, 1789).
c) ratificera, sanktionera. Inted aff ded vij här tractera heller sluta skulle haffue någon krafft .., för ähn ded bliffuer aff Churf. Nåde .. ratificeret och bekräfftedt. A. Oxenstierna Skr. 1: 92 (1614). Kommer ej klander å thet kiöp, .. skal thet med Rättens fastebref bekräftas. JB 4: 2 (Lag 1734). Följande året 1773 täcktes Hans Kongl. Maj:t med sin höga underskrift bekräfta det adelskap, hvartill Dess Glorvördigste Herr Fader utnämt Bjerkén. Rosenstein 1: 14 (1780). De äldre privilegierna .. blefvo bekräftade med konungens underskrift. Svedelius i SAH 55: 145 (1879).
d) [jfr d. en bekræftet genpart] (numera föga br.) i p. pf.: bestyrkt, bevittnad. En bekräftad afskrift. Dalin Hist. 1: 627 (1747). Regements Extract-rullan, hvilken .. bör vara underskrefven och bekräftad af Regements-Chefen. Publ. handl. 9: 457 (1770).
II. [jfr ä. d. paa det at fienderne icke skulle bekræfte dette land, mnt. he hadde vele landes mit walt becreftet; med afs. på bet.-utvecklingen jfr BEMÄKTIGA SIG o. TILLVÄLLA SIG, äfvensom t. bewältigen] (†) inkräkta, intaga, bringa i sitt våld; jfr BEKRÄKTA b. (Om) så skedde, at fijenderne .. (några af) tesse trenne Rigerns Orlogxskiib .. mett storm eller mact wptagendis wårder, oc thet andit rigit(s) .. skiibs mact kan thet igen frå fienderne bekreffthe eller jndtage. G. I:s reg. 9: 47 (1534). — i p. pf. i öfverförd anv. med prep. med: angripen l. medtagen l. försvagad af (sjukdom o. d.). Eder svagheet och ohelssa (som) I hafve varit bekräfftedh medh. Oxenst. brefv. 1: 163 (1621).
Ssg: (I 4) BEKRÄFTNINGS-SKRIFT. (†) jfr BEKRÄFTELSE-SKRIFT. En sådan Gräntzeskilnadh skole dee författa vthi en BekräfftningsSkrifft. Fredsfördr. i Kardis 21 Juni 1661, s. B 4 b.
Spoiler title
Spoiler content