publicerad: 1903
BELABBA, v. -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. belabba (Ihre Dial. lex., Hof Dial. vestrog., Almqvist m. fl.), af BE- o. sv. dial. labba, smutsa ned, orena; jfr holl. belabberen; den af Schultze angifna bet. beror på anknytning till LABB i bet. fot (på vissa djur)]
(†) smutsa ned, orena, nedsöla. Hwem kaster bort Barnet, när thet är Belabbet? Törnevall Dygd. A 6 b (1694). Broman Gl. (1736). jfr: Belabba .. Orena, söla med foten. Schultze Ordb. 2512 (c. 1755). — refl. Dähnert (1784).
Spoiler title
Spoiler content