BELUXA beluk4sa, i Sveal. äfv. 032 (belu´xa Weste; belùkksa Almqvist), v. -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. beluksa (Ihre Dial. lex. (1766) m. fl.); liksom ä. d. beluxe af t. beluchsen l. nnt. belukksen; se BE- o. LUXA]
(hvard., numera föga br.) lura, bedraga, narra. Den .. / Som icke dig med list beluxar / På någon slant. Rydelius Vitt. 113 (1717). Livin Kyrkost. 43 (1781). Men du din arga sälle, / Så länge du beluxat mig och dragit mig vid näsan! Hagberg Aristophanes Dem. 54 (1834). Att .. blifva beluxad på värdshusen. Snellman Tyskl. 337 (1842). Beluxa .. Ordet brukas blott i det lägre samtalsspråket, och i halflöjlig mening. Almqvist (1842). SAOL (1874, 1883; betecknadt ss. brukadt i friare stil).
