BELÄDRING belä4driŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(mindre br.) tekn. eg.: öfverklädsel af läder, läderbeläggning; numera äfv. om öfverklädsel l. beläggning af annat ämne, begagnad i sådana fall där man förr användt läder; i sht i fråga om musikinstrument. Hvarje veck (i denna orgels bälgar) har tredubbel belädring. Brunius Metr. 419 (1836, 1854). Filtstyckena fästas med lim på (pianots hammare) .. Äfven för diskantläget förekommer belädring. Uppf. b. 2: 506 (1873). Om en sådan (orgel-)pipa icke alls låter stämma sig, .. brukar detta bero (bl. a.) derpå, .. att munstyckets belädring lossnat. Lagergren Orgelsk. I. 5: 2 (1894). — jfr HAMMAR-BELÄDRING.
