publicerad: 1903
BELÄGLIG belä4glig l. 032, adj. -are ((†) sg. n. = G. I:s reg. 18: 510 (1547). (†) superl. belegelisth G. I:s reg. 3: 106 (1526)). adv. -T.
Ordformer
(belägel- G. I:s reg. 17: 267 (1545), N. Av. 10 Mars 1658, Extr. s. 6; belegel- G. I:s reg. 3: 106 (1526), 1 Kor. 16: 12 (NT 1526 o. Bib. 1541). beläg(h)l- Apg. 24: 25 (NT 1526) osv.; belegl- G. I:s reg. 1: 295 (1523), RA 1: 479 (1546) m. fl. beleil- G. I:s reg. 10: 78 (1535). belelig G. I:s reg. 5: 77 (1528). — -lighen (nom. sg. f.) G. I:s reg. 3: 107 (1526). -lig(h)it (n.) 1 Kor. 16: 12 (NT 1526), Swedberg Schibb. 190 (1716) m. fl.)
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) belägen; jfr BELÄGLIGHET 1. Oss ær .. giffuith tiilkenne om then klyppen olssborgh at hon ey saa belegelighen ær, at hon stodhe tiil forsuara .. Therföre ær oss raadit .. (att vi) then andher klyppen benempdt karsborgh skulle wpbyggia latha then ther mykit betther belæghen ær. G. I:s reg. 3: 107 (1526). — Anm. Ordet kan här ock fattas ss. ”välbelägen” o. hör då till 4 a.
2) (†) (ngnstädes) föreliggande l. förefallande l. förekommande? (Bref) Till Niels Eskilszon j Hoffz län belangendes mongehonde ärender som ther beläglige äre. G. I:s reg. 16: 201 (1544).
3) [jfr BELÄGEN 2 (se särsk. cit. fr. 1688); jfr äfv. mnt. belegelicheit i motsv. anv. samt fsv. beläghilse, äfvensom LIGGA till] (†) med prep. (in-) till: hörande till l. lydande under l. (jfr 4) egnad l. passande att höra till l. lyda under. Wij förnimme .. att Askahärede, som her till vnder Linköpungz gårdh legatt haffwer, bettre belägeligit ware skall .. in till Wadzstena. G. I:s reg. 17: 267 (1545).
4) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] (†; jfr dock b) läglig, lämplig, passande; jfr BELÄGEN 4 samt BEKVÄM 1, BEKVÄMLIG 1. G. I:s reg. 1: 295 (1523). (Han) warder .. kommandes thå honom såå belegelighit är. 1 Kor. 16: 12 (NT 1526). (Att I) motte tilsammen komme paa nogen beleglig stad (dvs. ort) oc tiidh. G. I:s reg. 4: 42 (1527); jfr a, b. Når hans nåde var beleiligist och bequemest. Därs. 10: 78 (1535). Effther the icke heller vette, när h(ans) N(åde) sådane skiffte och uthdelung belegligest våre. RA 1: 479 (1546). Bönderne (skola) .. Styckerne (dvs. kanonerna) och Munition til Stranden .. framföra, hwar thet bäst och belägeligest kan blifwa inskeppat. N. Av. 10 Mars 1658, Extr. s. 6. Om I villen fråga mig, hvar I kunnen belägligt i frid och ro hänga up Er, så skal mit välmenta råd straxt stå Er til tjenst. Knöppel Blindeb. 50 (1746). Ståthållaren .. skulle .. sammankalla innevånarne på 2 belägliga ställen. Rääf Ydre 3: 7 (1861; efter handl. af 1622); jfr a. jfr OBELÄGLIG. — särsk.
a) om ställe o. d.: som ligger väl till (för ngn l. ngt), väl l. lämpligt belägen (jfr 1). Giffwendis .. (abbedissan i Vadstena) stångabro querna .. för skellenora quern her wid stocholm, epther hon bætre oss fförr haanden liggher. och stangabro querner ær clöstret belegligære. G. I:s reg. 3: 344 (1526). Noghre Hampner .. på Dal .., som thöm (dvs. Lidköpings borgare) beläglige äre. Därs. 18: 306 (1547). Så at hela den Siökanten mellan Norige och Skåne varit Askemännernes säkraste hemvist, hälst som den ock varit dertil belägligast. Dalin Hist. 1: 371 (1747). En önskar, för sin beqvämlighet, få en viss Sätesgård, som honom är beläglig. Nehrman Ärfdab. 153 (1752). Nybyggen äro ock satte helt nära til hemmanen, som nu vilja dela med dem den närmast belägne jorden, så at de ej en gång hafva den rättigheten at af sin fordna jord få behålla den belägligaste. Porthan Bref t. Calonius 32 (1793).
b) (ännu ngn gg i arkaiserande framställning) om tid. Når iach får beläghligh tijdh ther till will iach lata kalla tigh. Apg. 24: 25 (NT 1526; öfv. 1883: läglig). At samme .. tiidt oss [ey] aldelis belelig eller beqwem er. G. I:s reg. 5: 77 (1528). Kolmodin Qv.-sp. 2: 558 (1750). Välan, skjut ut; ty stunden är beläglig! Kræmer Diamant. 2 (1857). I beläglig stund hon sporren gifvit / Och flytt derfrån. Kullberg Rol. 1: 6 (1865). jfr: Herodis födslodag .. föll belägligt in. Kolmodin Qv.-sp. 2: 214 (1750).
Spoiler title
Spoiler content