publicerad: 1903
BELÄGLIGHET, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[fsv. beläghlikhet, liksom ä. d. beleylighed, d. belejlighed, af mnt. belegelicheit]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] till BELÄGLIG 1, om ort: läge, belägenhet (jfr 3 a). Likwäl .. är onekligit att detta Kongerijke för sin belägligheet .. skuld icke kan bestå .. emot dess .. grannar .. medh mindre dhet förmedelst ordentligh Vthskriffning kunde få folck tillfyllest, som Rijket förswarade. RARP 3: 163 (1641). — konkretare i pl.: terrängförhållanden; jfr BELÄGENHET 1 e slutet, f. Ää hwarest the ridho eller wandrade, thå beskodhade the jw alla beleghligheeter i markenne, med bergh, dalar och sletter, och haffua strax .. öffuertenkt, huru the skulle bära sich ååt, om theres fiender hade sådana bergh, daal eller sletmark inne. O. Petri Kr. 79 (c. 1540).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] ställning, förhållande, tillstånd; beskaffenhet. Læg tiig .. al wijn om Ath fförhöra om alle belæglighether. G. I:s reg. 1: 119 (1523). Effter h: kon: Ma:t vpå szame tiidh, när köpet skedde, icke aldelis witterligit war, om same godz beleglighet, eller wisse rente, Så är hans Kon: hög:et nw sedan ther vtinnan .. bedre forstendiget (dvs. underrättad) bliffuin, och finner .. ath godzen äre fast flere och bettre, än som H: N: foregiffuit war. Därs. 12: 4 (1538). Skiute i thet (näml. dessa frågor rörande Viborg) jn till oss, som mijnst wetta vtaff then landzens (dvs. Finlands) beleglighett. Därs. 152 (1539). Men medh Sverige hafuer dedh (i fråga om trafiken gm Öresund) eenn annan lägenheett (än med andra riken), både för naboskapen och annan belägligheett skuldh. A. Oxenstierna Skr. 2: 686 (1624). — Anm. Språkprofven äro i allm. ej fullt tydliga. Exempelvis kunde cit. fr. 1523 äfv. föras till 3 b, o. i cit. fr. 1624 är annan belägligheett möjl. att fatta: belägenhet(en) för öfrigt (jfr 1).
3) till BELÄGLIG 4. Epter som eders nadis beleglihet tilseger (dvs. så som det ställer sig lägligt för Eders nåd). G. I:s reg. 1: 262 (1524). — särsk.
a) till BELÄGLIG 4 a: lämpligt l. gynnsamt läge, välbelägenhet (jfr 1). (Sverige kan) icke .. aff nogon Fiende anfallas, vthan til Siös, ther emot H. K. Mt. hafwer en försäkrat macht, Landzens fastheet och belägligheet. Schroderus Uss. C 4 a (1626). Nordberg 2: 56 (1740). jfr: Någre godz och gårder, som the sine emellom (dvs. sinsemellan), tiil beleglighett (dvs. för att erhålla lämpligt belägna besittningar) bytt hade. G. I:s reg. 10: 334 (1535).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (lägligt l. lämpligt) tillfälle. (Judas) sökte efter belägligheet, ath han motte öfferantwardha honom (dvs. Jesus) them vtan buller. Luk. 22: 6 (NT 1526; Bib. 1541: läghligheet). (Det vore) icke orådeligit, att the personer, som kon:ge Ma:t .. (till denna beskickning) bruka vilde, sig midler tid färdige giorde, um samme beskickning medt en snarhet skulle gå för sig, när kon:ge Ma:t .. videre beläglighet förnumme, att thett dhå icke genom förtug (dvs. dröjsmål) försumet blifve måtte. RA 1: 562 (1547).
c) i förb. det är i min (osv.) beläglighet, det faller sig lägligt för mig; jag har tillfälle (jfr b) l. tillgång l. råd o. lägenhet till; jfr BELÄGENHET 3 slutet. Thet är ecke i mijn belegligheet eij heller mögeligit iach i så kortt tijd komme kan. G. I:s reg. 5: 236 (1528). (Att vi) nw aldelis afferdigett haffue till Siös wore Orligx skiip, mett then meste magt, som på thenne tijd vdj wor beleglighett är. Därs. 9: 187 (1534).
Spoiler title
Spoiler content