publicerad: 1903
BEMÄKTIGA bemäk4tiga, i Sveal. äfv. 0302 (bemä´gtiga Weste; bem`äkktiga Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (föga br., A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 122 (c. 1669), Nyblæus Forskn. III. 2: 357 (1893) m. fl.).
1) (†) göra mäktig l. stark, utrusta med makt. Sådane föreenade Konungarijken .. hwilke Naturen til hwars andras Förswar så hafwer befästat, bemächtigat och sammanlagdt. Bref t. norske inbygg. 1657, s. 6.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., ä. holl. o. t.] (†) göra berättigad till; befullmäktiga; anträffadt bl. i p. pf. Tå skole the icke wara förpliktade, .. (detta guld o. silfver) sedan ytterligare at hålla Osz tilhanda, utan wara bemäktigade, sådane så wäl som .. andre Metaller .. at föryttra. Bergv. 1: 93 (1637). Hans Præceptores och Förmän .. promoverade honom .. til Communitetet, ther wår nådige Öfwerheet een stoor hoop aff then studerande Vngdomen lät dageligen medh Maat och Drick bespijsa: Hwilket Vppehälle han bemechtigat bleeff vthi fyra åhr. L. Matthiæ Likpred. öfv. Kiusander C 2 b (1653).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) refl.: sätta sig i besittning af, göra sig till herre öfver, bringa i sitt våld, tillegna sig. Röfvarna lyckades bemäktiga sig ett rikt byte. Lindfors (1815). Bemäktiga sig .. ett arf. Dalin (1850). jfr: Saltsyran blir qvar i förening med ett visst antal atomer kopparoxid, under det svafvelsyran bemäktigar sig ett annat. Berzelius Kemi 3: 88 (1818). — särsk.
a) med obj. som betecknar landområde, stad, fästning o. d.: lägga under sig, intaga. Turcken som hafuer bemechtigat sigh Vngern. G. I:s reg. 17: 632 (1545). De Romarer, som sig nästan hela norra Siökanten af Africa bemäcktigat hade. Rudbeck Atl. 3: 558 (1698). (Ludvig XI) bemägtigade .. sig med väpnad hand Bourgogne. Schröderheim Rob. 1: 140 (c. 1794). (Trupperna) hade .. lyckats bemäktiga sig en punkt af förskansningen. Rydberg Ath. 528 (1859, 1866). Bemäktiga sig riket genom ränker. Dan. 11: 21 (öfv. 1898). — [jfr t. so hatte sich die zauberin bemächtiget von allem, was ich bin (Wieland); jfr äfv. fr. s'emparer de] (†) med prep. (ut)af. Och skulle so desse bemechtiga sigh uthaf Francken. G. Horn i Oxenst. brefv. 8: 285 (1635).
b) försäkra sig om (ngn l. ngns person); gripa. Sudans negerfolk bemäktiga sig med våld och list hvarandras personer, för att säljas till förstkommande slafhandlare. V. F. Palmblad († 1852) enl. Kindblad (1867). Han har fattat saken så, som om Mössorna redan voro beslutna att vid första tillfälle bemäktiga sig hans person. Odhner G. III 1: 129 (1885). Hvarför hafva våra bröder, Juda män, hemligen bemäktigat sig dig. 2 Sam. 19: 41 (öfv. 1896). — i ngt förbleknad bet. med skämtsam anstrykning: lägga beslag på, taga hand om. Två Herrar A. .. som budit Mostern och Lotta, emottogo oss i vagnen .. (och) bemägtigade sig hvar sit Fruntimer. Weste Werther 23 (1783, 1796). Betsy bemäktigar sig Francis. Wijkander Onkel Sam 52 (1875). Fröken D. .. bemäktigar sig väninnans vänstra arm .. (och) tar böckerna från henne. Cavallin Kipling Gadsby 20 (1897).
c) tillvälla sig, lägga beslag på; med (mera) abstr. obj. Ett nytt parti bemäktigade sig ledningen af statsärendena. Det närvarande ögonblicket skall man bemäktiga sig, dess glädje skall man njuta. Tegnér 5: 309 (1823). Den sista tanken, när hon insomnade, .. var på den vackra ynglingen, som så bemägtigat sig hela hennes inbillning. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 102 (1830). Om jag på något sätt kunde bemäktiga mig hans hemlighet. Almqvist Am. H. 2: 63 (1840). Den barbarism, som .. söker att bemäktiga sig ordet i den fosterländska konstens angelägenheter. B. E. Malmström 7: 403 (1845). Bemäktiga sig regeringen. Dalin (1850). — (mindre br.) Den, som nu bemäktigat sig Ludvigs sinne, har åtminstone den ursäkten att vara en stor man. Rosenstein 3: 258 (c. 1790). Horn hade en gång .. blifvit landtmarskalk och så åter bemäktigat sig ärenderna. Malmström Hist. 2: 190 (1863). jfr: Och hörer ther ett stoort och fast Capital, til at således sigh Wahrorna och Marcknaden på them bemächtiga. Risingh Kiöph. 78 (1669). — [efter fr. s'emparer de la conversation] (†) med prep. af. Huru han i förmaken bemäktigade sig af samtalen, fängslade uppmärksamheten och förtjuste. Crusenstolpe CJ 1: 71 (1845).
d) (mindre br.) med obj. som betecknar föremål för uppfattning l. kunskap: (med förståndet) tillegna sig l. göra till sin egendom; fatta; (lära sig l. komma att) behärska, sätta sig in i. Alla religionsstiftare (hafva), i den mån de bemägtigat sig begreppet af gudomen, dermed visligen förbundit det om kärleken. Livijn S. skr. 1: 165 (1817). Läraren (bör) icke blott bemäktiga sig vetenskapen på sin (dvs. dess) närvarande ståndpunkt, utan äfven föra den längre fram. Tegnér 3: 264 (1826). Hvila icke, innan du bemäktigat dig allt det vetande, som är nödvändigt för ditt ämbete. Dens. 4: 176 (1837). Har man engång bemäktigat sig grundtanken af Thorilds verldsåsigt. Atterbom Siare 5: 252 (1849). Ingen ibland dem förmådde att vetenskapligen bemäktiga sig principen för den idealistiska filosofi, hvarom aningen likasom uppfylde dem. Nyblæus Forskn. I. 1: 120 (1873). — (numera knappast br.) Tå han hade the Konster och Språåk som .. samma Tijdh idkades sigh bemächtigat, begaff han sigh til .. Academiam. L. Matthiæ Likpred. öfv. Kiusander C 2 b (1653). Ingen har så, som denna professor, bemäktigat sig mathematiken. Almqvist (1842). Detta språk (dvs. tyskan) hade han bemäktigat sig så, att få af den tidens Tyskar skrefvo det bättre. Atterbom Minnest. 1: 278 (1848).
e) gripa, fatta, få makt med; öfverväldiga; med sakligt subj., betecknande åskådningar, tänkesätt, känslor o. d., o. med obj. som betecknar person, själsförmögenhet o. d. Hvad yra har bemägtigat sig dina sinnen? Eurén Cora 132 (1794). Den ande, som .. bemäktigat sig ungdomen. Tegnér 3: 141 (1817). Den fröjd, som (om våren) bemäktigar sig allt lefvande. Geijer II. 1: 34 (1825). Hvarje tids rigtning inom litteraturen bemäktigar sig författarne och påtrycker dem sin prägel. Lysander Rom. litt. 10 (1858). En känsla af skam bemäktigade sig min själ. Strindberg Inferno 30 (1897).
Anm. till 3. I slutet af 1700- o. förra hälften af 1800-talet förekommer ordet ngn gg i pass., hvilken anv. sannol. icke utgår från ett tr. med aktiv form, utan (på ett mindre lyckligt sätt) ansluter sig till det här behandlade refl. Allt hvad af enskillda ej ansågs bemägtigadt och innom vissa gränsor inneslutet, var, så vida det fanns innom en Stats område, det allmännas. Boëthius Nat. 154 (1799) [jfr ä. t. von bemächtigten Niederlanden]; jfr a. I den mån naturen utaf intelligensen förstås och förstådd bemägtigas. Biberg 3: 27 (c. 1823); jfr d. (De högre klasserna) söka fördubbla sina glas och stiga i dryckernas finhet, allt som de mer och mer bemägtigas af mätthetens tyngd. Agardh Bl. skr. 2: 137 (1838); jfr e. Af sorgen bemägtigas sinnet. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 114 (1840); jfr e.
Spoiler title
Spoiler content