SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEMÄLA, v.; ipf. -te.
Etymologi
[af BE- o. det i FÖRMÄLA (se d. o.) i bet. gifta ingående -MÄLA]
(†) förmäla sig med, taga till äkta, gifta sig med. Frode, som bemälte Siwardz Swea Konungs Dotter Wilda. Schroderus J. M. kr. 158 (1620).
Spoiler title
Spoiler content