BEMÄRKLIGHET bemær4klig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
sbst. till föreg. — särsk.
1) (†) till BEMÄRKLIG 1: uttrycksfullhet; det betecknande l. karakteristiska (i ord l. uttryck). Significancy, .. bemärklighet. Serenius (1734). Om ock (alla goda latinska böcker kunde öfversättas) .., skulle i mycket rätta meningen och bemärkligheten .. ofta icke kunna uttryckas. Hof Philos. grunder 27 (1782).
2) (föga br.) till BEMÄRKLIG 2 a: märkbarhet; egenskap(en) l. förhållande(t) att (tydligt) framträda. En egenskap, .. genom sin mindre bemärklighet mot de öfriga blott jemförlig med en pennritning mot en utförd tafla. Beskow Minnesb. 2: 378 (1837, 1866).
