BEMÄRKTHET bemær4kt~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bemärkt (se BEMÄRKA 2 c α). Först trenne sekler (e. Kr.) .. uppnådde (de kristna) .. politisk betydelse och bemärkthet. Kræmer Orient. 392 (1866). Den bemärkthet hans (dvs. A. K. af Kullbergs) namn vann derigenom att Svenska akademien .. fyra gånger tilldelade honom pris i skaldekonsten. NF 9: 222 (1885). — jfr OBEMÄRKTHET.
