SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENETSOCKER, n.
Etymologi
[efter t. benet-, benid-, penidzucker; jfr holl. penijn suiker samt mht. benît, fr. pénide, af mlat. penidium (jfr: aff sodne penidio. B. Olavi 43 (”63”) a (1578)), enl. Littré af gr. πηνίον, trådbunt]
(†) ett slags förr i medicinen användt, i vridna stänger formadt socker. Saccharum Penidium Benetsocker (t.) Penidzucker. Stiernman Com. 4: 1136 (1688; i apotekartaxa). Sahlstedt (1773). Möller (1790).
Spoiler title
Spoiler content