[efter t. benet-, benid-, penidzucker; jfr holl. penijn suiker samt mht. benît, fr. pénide, af mlat. penidium (jfr: aff sodne penidio. B. Olavi 43 (”63”) a(1578)), enl. Littré af gr. πηνίον, trådbunt]
(†) ett slags förr i medicinen användt, i vridna stänger formadt socker. Saccharum Penidium Benetsocker (t.) Penidzucker. Stiernman Com. 4: 1136(1688; i apotekartaxa). Sahlstedt(1773). Möller(1790).
