SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENEVENTERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[af ä. t. beneventieren, af lat. bene, väl, o. p. pf. af venire, komma; jfr fr. bienvenu, välkommen]
(†) välkomna, hälsa välkommen, högtidligt hälsa; i sht om ceremoniöst mottagande. N. Av. 17 April 1656, nr 2, s. 4. Den Deputation, som afgått at beneventera de andra Stånden. Ad. prot. 1800, s. 8. Sparre Findl. 321 (1835, 1869; arkaiserande). Bremer Hem. 2: 101 (1839; skämts.).
Spoiler title
Spoiler content