SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENIDNING, sbst.
Etymologi
[af holl. benijding (l. ett motsv. nt. ord), vbalsbst. till benijden, motsv. mnt. beniden, t. beneiden, afundas; se BE- o. NID, sbst., NIDA(S)]
(†) afund. Then Benijdning, som är emellan Städerne, ther medh the hwar andra förhindra. Risingh Kiöph. 111 (1669).
Spoiler title
Spoiler content