[af mnt. benodigen, motsv. holl. benoodigen, t. benötigen; se BE-o. NÖDIG,NÖDGA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. ä. t.] bringa i nöd l. trångmål. Hwar .. någet af thesse trij Kunge Rijger af någen vförmodelig förrasking (dvs. öfverrumpling) benödiges. G. I:s reg. 13: 152(1540).
2) [jfr liknande anv. i ä. holl. o. t.] i p. pf. i adj. anv.: i behof af. Hwarföre H. K. M:t och wäl benödiget wåre, nogen hielp och hielpeskatt hoos Hans Nådes Vndersåther fordre. G. I:s reg. 17: 635(1545).
