[fsv. beplanta, liksom d. beplante af mnt. beplanten, motsv. holl. beplanten, t. bepflanzen; se BE-o. PLANTA, v.]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] plantera på, sätta på; i sht i förb. beplanta med (växter o. d.), plantera med (växter) l. (växter) på. Med Lorbär-Trä beplanta / Then fagre Mälars Strand. Stiernhielm Cup. 5(1649, 1668). En beplantad ort. Möller(1745, under plant). Hvilkens kummel är här, det Gudarna alle med frodlif / Rikt beplantat och prydt? Tranér Anakr. 231(1833; efter t. bepflanzt).
2) [jfr ä. t. dass Grünland von den Norwegern solle bepflanzet sein samt eng. plant, v.] bebygga. Detta Revieret (i Nya Sverige) är besatt med en stor myckenhet af the Indianer, och särdeles Nationer som det beplanta. Holm N. Sv. 36(1702).
3) plantera, odla (växter). I wårt .. Fädernesland (kunna) medh een stoor nytta thesse Säder och Krydder besåås och beplantas. Risingh Landb. 37(1669).
