SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEPLIKTIG, adj.
Etymologi
[sannol. under påverkan af BEPLIKTOG bildadt till BEPLIKTARE o. BEPLIKTA, v.2; jfr sidoformen BIPLIKTIG]
(†) som har anslutit sig till, som är anhängare af, tillgifven; jfr BIPLIKTIG. Furstinnan med sitt Fruentimber och sina Tiänare som wore then Grekiske Religionen beplichtige. Petreius Beskr. 2: 24 (1614).
Spoiler title
Spoiler content