[jfr ä. d. beprale, holl. bepralen; se BE-o. PRÅLA]
(†) präktigt l. pråligt utstyra, smycka, pryda. Och var i samma sköld allhanda diur inmåhlat, / Som leyon, biörn och ulff, med them han var bepråhlat. Westhius Vitt. 4(1678). Jag satt för liten stund i kunglig pracht beprålad. Kolmodin Qv.-sp. 1: 517(1732). Han (dvs. jaktfalken) mycket var beprålad / Med tofs och hjelm, förgyld och målad. Dalin Vitt. II. 6: 169(1752). J. Wallenberg 36(c. 1765).
