BEREDO l. BEREDA l. BEREDE, adj.
Etymologi
[af mnt. berede (bereide), motsv. t. bereit, mht. bereite, bereit, fht. bireiti, af bi- (se BE-) o. reiti (se REDO); jfr ags. geræde (o. eng. ready), färdig, samt got. garaiþs, ordnad, bestämd, isl. greiðr, som ej vållar besvär l. hinder, klar, bestämd, no. grei, enkel, klar, färdig, flink; jfr BEREDD. Formen beredo är bildad på samma sätt som l. beror på anslutning till REDO, adj., formen bereda är bildad på samma sätt som l. med anslutning till biformen reda af nämnda adj.]
(†) beredd (se d. o. 1), redo, färdig, klar. Therföre waren och j bereedho, för ty the stund j icke tenken, wardher menniskionna son kommande. Luk. 12: 40 (NT 1526; Bib. 1541: redho). Holken (ett slags fartyg) .. ligger nw all bereda. G. I:s reg. 9: 153 (1534). Wij (hade) formodett ath Boijerten (ett slags fartyg) skulle på thenne tiidh ware aldelis berede. Därs. 11: 82 (1536). — jfr OBEREDO.
