publicerad: 1903
BERESA bere4sa, i Sveal. äfv. 032 (berèsa Almqvist), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE (föga br., Heinrich (1814)).
Etymologi
(i sht i skriftspr.) resa genom (ett land, en trakt o. d.) l. på (en väg, en kanal o. d.) l. utefter (en kust o. d.); genomresa, besöka; färdas på l. längs, befara; numera nästan bl. i bet.: genomresa (ett land o. d.) i olika riktningar, befara (en väg, en farled o. d.) för att (grundligt) lära känna l. för att inspektera (den) o. d.; jfr BEREST o. BEFARA, v.2 Som ombud för sin firma bereser han årligen större delen af kontinenten. Väg, som intet kan beresas. Serenius (1734, under impassable); jfr b. Den som nu bereser Bäjern, finner ej mera de fordna dystra, ohyggliga öde landsträckorna. Econ. annal. 1807, Sept. s. 102. (Jag) sökte .. förskaffa mig en öfversigt af nejden, som jag bereste. Castrén Resor 2: 25 (1845). Knappt någon ens bland Ostjakerne (har) berest floden (Salym) ifrån dess källor ända till utloppet. Därs. 82. Presidenten i Bergskollegium och hans bisittare hade mellan sig delat uppsigten öfver bergslagerna, hvilka de ofta bereste. Carlson Hist. 2: 56 (1856). Pytheas sjelf .. har sagt, att han berest hela Europas kust från Gades. Nilsson Ur. 2: 70 (1862). ”Bergslagernas jernväg”, hvilken jag ämnade beresa. Svedelius Förfl. lif 609 (1887). Tschermak har i vetenskapligt ändamål berest en stor del af Europa. NF 16: 876 (1892). Då 1878 års kommitté bereste älfven. T. Helleberg i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 66. — särsk.
a) (numera knappast br.) med afs. på ställen, sevärdheter o. d.: besöka. Se och beresa allt det märkvärdiga i och utom Neapel. Atterbom Minnen 517 (1818). Ställen, så ofta af Svenskar beresta och beskrifna. Rydqvist Resa 313 (1838). Utländska universiteter, dem de (dvs. svenska teologer) med kungligt stipendium berest. Forssell Hist. 1: 170 (1869).
b) (numera knappast br.) trafikera (en väg). Stokholm och städerne emellan siön och (Koppar-) Berget skulle och blifua lättare medh borgerskap besatt och vägarne bereste. A. Oxenstierna Skr. 1: 348 (1630).
c) (†) i p. pf. närmande sig adj. anv., i attributiv ställning: af resande mycket besökt. I de beresta länderna blir främlingens förseende med hans behof en näringsgren. Kræmer Span. 166 (1860). jfr: Passiva participet Berest (t. ex. ett berest land) brukas aldrig. Almqvist (1842).
Spoiler title
Spoiler content