BERESTHET bere4st~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara berest; jfr BEFARENHET,BERESENHET.Vi se icke längre detta land (dvs. Italien) med samma bländade ögon som den äldre generationen. Det är i första rummet vår beresthet, som sätter oss i stånd att bedöma det mera nyktert än vår farmor gjorde på sin tid. Heidenstam Col di Tenda 8(1888). C. R. Nyblom i PT 1903, nr 16 A, s. 3.
