BERGÈRE bärʃä4r l. bær-, l. -æ4r, r. (m. Dalin(1850); f. G. Dalin(1871)); best. -en -ä4ren l. -æ4ren, äfv. -ä4rn l. -æ4rn; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. bergere; af fr. bergère, f. af berger, (får)herde, af vulgärlat. berbicarius, af berbix (jfr fr. brebis), lat. vervex, gumse]
1) (numera knappast br.) benämning på ett slags stor o. djup hvilstol (med sätet stoppadt l. försedt med dyna). En bergère .. att bruka till nattstol. J. Böttiger i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1902, 1: 106(ur kgl. husgerådskammarens räkenskaper 1781). Conv.-lex.(1821). Dalin(1850). Konv.-lex.(1856).
2) (förr) benämning på ett slags till den kvinnliga morgondräkten hörande hufvudbonad. Dalin(1850).
