publicerad: 1904
BERGEN- bær3jen~, numera nästan bl. BERN- bæ3rn~.
Ordformer
(jfr de särsk. ssgrna)
Etymologi
[af nor. stadsnamnet Bergen, i ä. nor. o. dan. äfv. skrifvet Berren, Bærren, Beren, Bæren, Bern m. m.; jfr äfv. ä. d. Bærger huss jämte Bergenhus o. d.; då andra former än bergen- användts, torde sammanhanget med stadsnamnet ofta hafva varit oklart för språkmedvetandet (jfr t. ex. språkprofvet under BERGEN-VARA), särsk. ha formerna berg-, berge-, väl äfv. berger-, anslutits till BERG; formen bärend(t)- torde kunna bero på anslutning till personnamnet BERENT (Bärend, Bärendt); formen bärmfisk kan, såvida den ej är tryckfel, bero på assimilerande inflytande af f på n]
i ssgr: från Bergen.
BERGEN-30~, numera nästan bl. BERN-FISK3~2. (bergen- G. I:s reg. 2: 238 (1525), Dalin (1850) m. fl. beren- Forssell Hist. II. 1: 17 (efter handl. fr. c. 1560). bären- HSH 39: 185 (1605). bärend(t)- G. I:s reg. 11: 134 (1536), 13: 41 (1540). bern- (-ä-) FH 2: 307 (1550), Langlet Kokb. 209 (1902) m. fl. bärm- Hallenberg Hist. 1: 353 (1790). bärne- Sthms stadsord. 1: 41 (1635). berger- (bä-) HSH 39: 101 (1581), Stiernman Com. 2: 685 (1652). berge- Kankel Hemmersam 6 (1674), Spegel Guds verk 196 (1685)) [fsv. bärenfisker; jfr ä. d. berger-, bergen-, bergefisk, d. berge-, bergs-, bergfisk, t. berg(er)fisch] (numera nästan bl. i Sthm, föga br.) om fisk, i sht af torsksläktet, som föres i handeln torkad l. saltad o. som utskeppas förnämligast från Bergen; klippfisk; stockfisk; jfr BERG-FISK 2, BERNIKEFISK. G. I:s reg. 2: 238 (1525). Doch må man förholle them (dvs. de kungliga barnen) fersk fiisk, finske gedder och annen fiisk, som them icke bequem är, Och lathe giffua them god Bärendt fisk, gode flundrar och spetfiisk doch icke formygit luttblött. Därs. 13: 41 (1540). Hijt i Rijket enkannerligen til Stockholm .. inskeppa allehanda Berger- så ock Klippe- och Islands Fisk, ehwad namn den ock hafwa kan. Stiernman Com. 2: 685 (1652). Bernfisk fricasserat. Sale Kocken 75 (1664). Bergen-fisk, fordom Baggefisk (dvs. norsk fisk), som fångas i Norrige och fås ifrån Bergen, såsom Torsk, Gråsidor, Långor, Klippfisk, Stockfisk, Rotskär, Rundfisk (osv.). Orrelius Köpm.-lex. (1797). Hemlutad Spillånga, Bernfisk samt Gråsida. Dagen 1897, nr 295, s. 1. Spilånga eller bernfisk (som är finare) lägges i vatten 3—4 dygn (innan den lutas för att användas som lutfisk). Langlet Kokb. 209 (1902). —
-TORSK. (berger- Lex. Linc., Publ. handl. 6: 4356 (1756), m. fl. bergar- SP. bärgh- Sparrman Sund. sp. 107 (1642)) (†) torkad l. saltad torsk, i sht sådan som utskeppats från Bergen; jfr BAGG-TORSK. Lex. Linc. (1640, under marlangus). 1 tunna Bergertorsk. Stiernman Com. 4: 711 (1687). 1 Liszpund skruf fisk, bernfisk eller torr bergertorsk. Därs. 715. Om Måndags middagen: Grynwellingh och bergertorsk eller småtorsk. E. C. Tegnér Sv. bild. 302 (i matordn. fr. 1693 för A. De la Gardies husfolk). SP 1779, s. 618. —
-VARA, anträffadt bl. i pl. (berger-) (†) om torkad l. saltad fisk, tran o. d. Uti 1698 års Resolution (är) ordet Berger-waror .. wordet inryckt, i stället för alla de Fisk- Tran och feta waror, som ifrån alla orter kunna blifwa inbrakte. Stiernman Com. 5: 965 (1706).
Spoiler title
Spoiler content