SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORRIGERA kor1iʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (corriera Weste; kårrischèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Schroderus Dict. 74 (c. 1635), Täubel Boktr. 1: 148 (1823)); -ARE.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrigieren, fr. corriger; av lat. corrigere, rätta till, förbättra, av com (se KON-) o. regere (se REGERA). — Jfr KORREKT, KORREKTION, KORREKTOR, KORREKTUR, ävensom ESKORT]
1) rätta (ngt efter en värklig l. tänkt norm), göra riktig(are), beriktiga; rätta till, justera, förbättra; ändra för att beriktiga l. förbättra; vanl. med avs. på ett uttalande l. en åsikt l. dyl. l. på skriftlig framställning; äv. med de(t) fel som bör(a) rättas ss. obj.: rätta, rätta till; avhjälpa. Korrigera ngns uppgifter. (O. Petris krönika) skulle .. ingalunde komme i brukett, för ähn hon blefve corrigeret. G1R 24: 484 (1554). Aff Comœdiers Speelande Corrigeres och rättes ohöflige och Bondachtige seder. Chronander Surge Dedik. A 2 a (1647). Josephson Tessin 1: 52 (1930). — jfr BORT-KORRIGERA. — särsk.
a) [jfr fr. corriger la fortune] i uttr. korrigera lyckan o. d., spela falskt, fuska (i spel med kort, tärning, rulett o. d.). Posten 1768, s. 109. Bergman JoH 270 (1926).
b) (†) justera (protokoll); slutredigera l. giva slutgiltig form åt (skrivelse). Schroderus Os. III. 2: 152 (1635). Oplästes och corrigerades svaret om dhe 5 ordningarne. RARP 9: 150 (1664).
c) (utom i Finl. numera mindre br.) pedag. med avs. på skrivövning (uppsats, skriftlig översättning o. d.): rätta. VDP 1667, s. 109. Korrigerandet af .. Gymnasisters Scripta. Alopæus BorgåGymn. 165 (i handl. fr. 1787). PedT 1892, s. 82.
d) i sht boktr. om sättare: (med ledning av korrekturläsares ändringar) göra rättelser i trycksats; äv. om korrekturläsare: göra rättelse(r) l. ändring(ar) i korrektur, läsa korrektur. Korrigera ett (korrektur)ark. Korrigera en sats. Kempe Krigzpersp. 217 (1664). Täubel Boktr. 1: 82 (1823). Ambrosiani NordMBokhandtv. 7 (1916). — jfr UT-KORRIGERA.
e) (i fackspr.) justera (inställningen av instrument l. resultat av observation l. experiment o. d.) med hänsyn till felkällor (gm att addera en storhet till l. subtrahera den från resultatet av en observation l. beräkning) för att erhålla ett så vidt möjligt riktigt resultat. Korrigera deklinationen, se DEKLINATION I a slutet. Montan Segl. 77 (1787). Fock 1Fys. 188 (1853). Bergstrand Astr. 118 (1925).
f) oftalm. om lins l. ögonglas: avlägsna (de subjektiva obehagen av) fel i ögats brytningsförmåga. SvFlicksk. 228 (1888). (En viss) konvexlins korrigerar översyntheten. Berg Ögat 36 (1929).
g) (ngt vard.) med avs. på person: rätta fel l. oriktig uppfattning o. d. hos (ngn). Schroderus Os. III. 1: 334 (1635). PH 5: 3169 (1751). Man skall aldrig korrigera folk, .. För min del låter jag dom tro hvad dom vill. Hedenstierna Marie 242 (1896).
h) [jfr fr. se corriger] (†) refl., om person: bättra sig, ändra sig till det bättre. RARP 3: 134 (1640). SvLitTidn. 1820, sp. 462. Meurman (1846).
i) (†) i allmännare anv.: ändra. War samme (pant-)breff corrigerett och förandret i szummen, så att ther som stodh hundrede march .. (där) lyder szummen nw trij hundredt march. HH XIII. 1: 16 (1562).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) i sht kem. o. fys. förändra (ett ämne l. dess egenskaper) gm tillsats av annat ämne, modifiera; ofta med saksubj. betecknande det ämne som tillsättes. När man begge .. (malmsorterna) ihopsmelter, corrigerar det ena det andra, och blir bättre Järn deraf. Hiärne Berghl. 448 (1687). Triewald Förel. 2: 111 (1729, 1736). Weste FörslSAOB (1823).
3) [efter t. korrigiertes l. verbessertes opium, nylat. opium correctum] (†) i p. pf., om opium: renad (gm visst tekniskt förfarande). CollMedP 1692, s. 25. ApotT 1698, s. 25.
4) (numera knappast br.) med avs. på person(er): tillrättavisa, tukta; straffa; förr äv. i uttr. korrigera ngn från ngt, gm tillrättavisningar (osv.) få ngn att sluta upp med ngt. Schroderus Os. III. 1: 54 (1635). Ty kunne wij icke vthan honom för en sådhan stoor obeskedhelighet .. nepsa och corrigera. BraheBrevväxl. 1: 239 (1676). HH XXV. 2: 68 (1809: från). För minderåriga förbrytares korrigering har nyligen en anstalt .. blifvit fullbordad. Finland 118 (1893). Hagström Herdam. 4: 341 (1901).
Ssgr: A (till 1 d; boktr.): KORRIGER-STOL. [jfr t. korrigierstuhl] (i sht förr) vid handsättning: stolliknande ställning varpå tryckformen placeras vid korrigering. Täubel Boktr. 1: 147 (1823).
-TÅNG; pl. -tänger. [jfr t. korrigierzange] använd för upplyftning av enstaka ord o. typer ur tryckformen. Nordin Boktr. 378 (1881). Frändberg (1935).
B: KORRIGERINGS-KOSTNAD. särsk. boktr. till 1 d. SvBotT 1922, nr 1, Omslag s. 3.
(1 d) -STOL. (i sht förr) boktr. korrigerstol. Fahlgrén Boktr. 67 (1853).
(1 d) -TÅNG; -tänger. boktr. korrigertång. Elge BoktrK 24 (1915).
Spoiler title
Spoiler content