BEROENDE berω4ende, i Sveal. äfv. 0302, p. pr. (af BERO) ss. adj.
som står i afhängighets- l. underdånighetsförhållande till l. i beroende af ngn l. ngt, afhängig, ofri, osjälfständig; jfr BERO 7 b(β). Det är en skön sak att inte vara beroende. Menniskan, som är ett så svagt, ett så beroende, ett så hjelplöst väsende. Tegnér 4: 36(c. 1830). En inskränkt, beroende och föraktad ställning väntar de samhällsmedlemmar i Frankrike, som mottaga den presterliga vigningen. A. Cronholm i SKN 1842, s. 160. Beroende vore domstolen först då om någon annan magt ägde rätt att hindra den i dess förrättningar eller föreskrifva den huru den borde gå till väga. Svedelius Statsr. ansv. 549(1856). De Geer Minnen 1: 69(1892). jfr OBEROENDE, adj.— särsk.
a) mat. i uttr. beroende variabel, storhet som förändras till sitt värde i den mån en annan storhet varierar. Phragmén Plan. trig. 44(1868).
b) tekn. i uttr. beroende system, om det system vid afbröstningsfordon enl. hvilket bakvagnen förenas med föreställaren på det sättet att den hvilar på denna i två punkter, en på hvardera sidan om dess axel. Allt efter de olika sätt, hvarpå föreställaren och bakvagnen förenas (å ett afbröstningsfordon), kan man särskilja tre olika s. k. fordonssystem, nemligen a) beroende system ..; b) oberoende system ..; c) balancer-system. Billmanson Vap. 85(1880, 1882).
c) språkv. Beroende satser med bisatsform (verkliga bisatser). .. Beroende satser med hufvudsatsform (oäkta hufvudsatser). Aurén Sv. språkl. 48 (1877). Beroende frågesatser. Zander Lat. språkl. 156(1891). Brate Sv. språkl. 195 (1898).
