[af nt. berop, vbalsbst. till beropen (se BEROPA), l. efter t. beruf med anslutning till ROP;jfr mnl. beroep; med afs. på bet. jfr KALL, KALLELSE]
(†) kall, kallelse. P. J. Gothus Conf. I 3 a(1581). (Vi) bedie .., at .. hwar och en för sigh theres beroop och kallelse medh .. flijt och trooheet (må) .. förestå. Carl IX Cat. Q 1 a(1604). Rel. cur. 198 (”298”)(1682). När man i det Berop som Himmelen har beskiärdt, / Sigh steller flitigt an, och brukar alt sitt bästa. Rosenfeldt Vaksam. roo B 2 a (1686).
