SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BEROLIGA, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. ROLIG i bet.: lugn, l. af d. berolige]
(†) lugna. Att beroliga hästen för papper och dess krasande. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 89 (1836). Ändtligen kände jag mig beroligad nog att betrakta den vördnadsvärde man, som jag hade framför mig. Afzelius Minnen 67 (c. 1870).
Spoiler title
Spoiler content