BERSALJÄR l. BERSAGLIER bær1saljä4r l. -æ4r, stundom -e4r, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. Äfv. de rent it. formerna bersagliere (sg.) o. bersaglieri (pl.) förekomma, t. ex.: (I sardinska armén finnas) corpser, som betecknas såsom särdeles utmärkta, såsom bersaglieri och grenadierer. H. Raab i Krigs VAT 1859, s. 473. Nyblom Bilder 243 (1864; sg.), Lindgren Ital. 4 (1896; pl.).
Etymologi
[af it. bersagliere, målskytt, skarpskytt, tiraljör, jägare, afl. af bersagliare (jfr ffr. berseillier) skjuta till måls, beskjuta, träffa, l. bersaglio (jfr ffr. bersail), målskjutningstafla, mål, till berzare, träffa l. skjuta med pilar l. kastvapen, motsv. ffr. berser (se BÄRSA)]
person hörande till jägarkår inom italienska armén, jägare (inom italienska armén). De små käcke mörklagde bersagliererna med spänstig gång och vajande hattfjädrar. Rydberg Rom. d. 253 (1874, 1882). Der ute på torget smattrade de krigiska tonerna af bersaglierernes lifliga horn. Beckman Påfv. 16 (1880).
Ssgr: A: BERSALJÄR- l. BERSAGLIER-HATT103~2. (bersarglieri-) Den s. k. Bersarglieri-hatten med de breda bårderna och hönsfjädrarne. Blanche Tafl. 2: 145 (1867; i fråga om en sv. infanterilöjtnants uniform). —
-UNIFORM~002.
B (föga br.; jfr anm. ofvan): BERSAGLIERI-HATT, se A.
SAOB
