BERÅDA, v. -er, -rådde, -rådt, -rådd; se för öfr. RÅDA o. BERÅDD.
Etymologi
[fsv. beradha, liksom d. beraade af mnt. beraden, motsv. holl. beraden, t. beraten; se BE- o. RÅDA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] refl.
a) rådföra l. rådfråga sig; rådgöra, rådpläga, rådslå; öfverlägga, öfverväga, taga i öfvervägande; betänka sig. RA 1: 18 (1524). (Att I) ther om berådhe edher in til jula helgen. G. I:s reg. 6: 328 (1529). Jagh må migh beråde med Eder på hwad wilckor och set Jagh mina sacker anstella skall. Gustaf II Adolf 478 (1617). The andra beråda sig sin emällan, huru widare skulle tillgå. Verelius Götr. 269 (1664). Lind (1749). — med prep. på: besinna, betänka, bereda sig på. The rådha alle til eer skadha, / Här på j må idher berådha. Fosz 309 (1621; mnt. hir moge gi kortes ju up beraden).
b) (efter öfverläggning) besluta sig. Störste parten hade berådt sigh wilia förlåta (dvs. lämna) Rom. Schroderus Liv. 156 (1626). Huru hafwen j eder berådt nu(?) Bedlegr. 23 (1647).
2) [jfr holl. eerst beraen, dan bestaen, t. wir wollen erst beraten] intr.: rådgöra, rådslå, öfverlägga; öfverväga; betänka sig. Hwad (dvs. hvarför) dwelie (dvs. dröjen) i thå lenger, Hwadt beråde j .. Tager mod oc hierta tiil eder. G. I:s reg. 5: 230 (1528). Jagh kan så fåfäng ting eij höra eller skåda, / At wij, en fängslad hoop! om krijg och frijd beråda. Spegel Tilsl. par. 111 (1705).
3) [jfr RÅDA (med barn)] tr. i uttr. beråda med barn, göra hafvande, häfda. Såsom iag .. blef med .. Bredberg .. förlofwat; ock under samma förlofning berådd med barn. Växiö domk. akt. 1749, nr 331.
