SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BERÅDFRÅGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter ä. t. beratfragen; se BE- o. RÅDFRÅGA]
(†)
1) tr.
a) [jfr ä. t. als sie mich darüber beratfragten] med personobj.: rådfråga (ngn). (Konung Eumenes hade tillfälle) thet Romerske Rådhet at berådhfråghe. Schroderus Liv. 624 (1626).
b) med sakobj.: öfverlägga om (ngt med ngn). Effter thet .. theres Höffwidtzman .. thetta j så motte betänckt och berådfråget haffwer, medt rigisins hädtzkeste fiender. G. I:s reg. 15: 152 (1543).
2) refl., äfv. intr.
a) refl.: [jfr ä. t. es hat sich aber fürst Georg von Anhalt mit doctor Luthern darob beratfraget] rådfråga sig (hos ngn om ngt l. om hvad som bör göras l. huru man bör handla); rådföra sig (med ngn om ngt); rådgöra (med ngn). G. I:s reg. 17: 177 (1545). Om Breff, vthi hwilka man berådhfråghar sigh medh sin wän om någhra wichtiga saker. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 53 (1619). Munck haffver hoss migh sigh berådh frågatt, huru hann sigh schulle dher uthi förhålla. Oxenst. brefv. 5: 254 (1623). Växiö rådstur. prot. 1659, s. 1198.
b) intr.: rådfråga sig, rådgöra. Han wille berådfråga med the andra. Brahe Kr. 33 (c. 1585). Att med berådfrågande på högre ort .. bemöda sigh. Växiö domk. akt. 1706, nr 46.
Spoiler title
Spoiler content