BES, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. (Hälsingland) bess (Ihre Dial. lex. (1766, under beserie), Almqvist (1842, under beseri), Rietz (under beseri)), af BESA, möjl. under påverkan af sådana uttr. som löpa, springa (i) kapp, i traf o. d. Formen biss torde vara ljudlagsenligt utvecklad ur ett fsv. *bis (med kort vokal), bes har uppstått under påverkan af BESA, bess kan hafva uppkommit direkt ur biss gm dialektisk öfvergång af kort i till kort e l. ock bero på anslutning till bes (o. BESA)]
(†) i förb. löpa i bes, löpa bes, gå i bes.
1) = BESA 1. Löpa i Broms eller biss. Dahlman Reddej. 52 (1743, 1772). Löpa i biss, lauffen. sich belauffen, läuffig seyn. Lind (1749). — i utvidgad anv.: raskt springa l. skena l. skala om, kring. The (dvs. svinen) gå så i bees; / dee springa som hiortar. Brasck Förl. son. K 4 a (1645).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Rietz) äfvensom nt. bissen, springa efter karlar (om flicka)] om person: (af kättja) springa (efter ngn); springa efter flickor. Bedragare, vill du då stedze löpa biss? / .. ock glömsker eij besinna / Hvad troo du låfvat har din enda hulda Qvinna? Düben Pulp. 9 (1722). Nu sedan denne bängeln börjat löpa bess efter henne, skall I veta, hon sätter näsan i vädret. Gyllenborg Sprätth. 15 (1737).
