publicerad: 1905
BESKAFFENHET beskaf4en~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (beska´ffenhet Weste; beskàffenhét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 a α, b, 2 c, 3) -er.
Etymologi
1) om det som utmärker l. karakteriserar ngt l. ngn.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] om allt det (såväl väsentliga som tillfälliga) tillhopataget som gör ngt till hvad det är l. gifver ngt dess karakteristiska prägel öfverhufvud l. karakteriserar det i ngt visst afseende; väsen, natur, art; skaplynne; karaktär; äfv.: tillstånd. Ett sår af elakartad beskaffenhet. Rudbeckius Kon. reg. 17 (1614). Denne tijdz beskaffenhett. RARP 6: 257 (1656). (Vattnet i döpelsen) är fast annat ting än all annor Watn, icke för sin naturlige Beskaffenheet skul, vthan ... Rudbeckius Luther Cat. 212 (1667). Skal och thet Måhl först främias som effter Sakens Beskaffenheet minst Drögzmåhl lida kan. Sjöl. 1667, Skipml. 12. Alle öfrige ährender, af hvad art ock beskaffenhet de vara måge. 2 RARP I. 2: 154 (1720). Det menniskliga sinnets beskaffenhet. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). Härads Rätten .. döme, huru stor brandstoden af hvarje hemman, efter föreningen och husens beskaffenhet, vara skal. BB 24: 6 (Lag 1734). Straxt efter ordet anmärkes dess Grammaticaliska beskaffenhet. Underr. ang. sv. ordb. 1 (1787). Det egna i ett lands beskaffenhet och utseende undflyr lätt den inföddes uppmärksamhet. Geijer II. 1: 32 (1825). Blodets beskaffenhet beror af en god matsmältning, tjenliga födoämnen och ett jemnt, obehindradt omlopp. Hartman Husläk. 11 (1828). (Nyheterna) äro af den beskaffenhet, att de böra meddelas både dig och hela församlingen. Rydberg Ath. 237 (1859, 1866; uppl. 1876: art). Dalin Synon. 65 (1870). Denna trakts vattensjuka beskaffenhet. Torpson Eur. 2: 149 (1896). Människornas .. beskaffenhet till kropp och själ. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 34 (1901). (Man hade ej kunnat märka) någon afsevärd sättning af spåret eller annat af beskaffenhet att kunna orsaka en tågurspårning. PT 1904, nr 165, s. 3. Jordmånen består af svartmylla på lerbotten af god beskaffenhet. Därs. 1905, nr 72, s. 4. — jfr ART-, KROPPS-, NATUR-, SINNES-, SJÄLS-BESKAFFENHET. — särsk.
α) (numera föga br.) i pl. Denna utledningsändelse (dvs. -sk l. -isk) brukas mycket för att bilda adjektiver, som äro benämningar, liksom de förutgående (dvs. -ig, -lig, -aktig) mera uttrycka beskaffenheter. Almqvist Sv. spr. 119 (1832, 1840); jfr b. Lättjan är i sig sjelf oro, och arbetet är lugn. Sådana äro de till deras (dvs. sina) egna beskaffenheter. Dens. Arb. ära 10 (1839).
β) i fråga om (natur)produkt, (handels)vara o. d.: kvalitet l. egenskaper ur teknisk synpunkt. Kålfrön af sämre beskaffenhet. A. Lundström († 1865) enl. Kindblad (1867). Det råa Stassfurtersaltet .. har .. visat sig hafva ett serdeles menligt inflytande på beskaffenheten af de betor, som skola användas till beredning af socker. Arrhenius Sockerb. 15 (1868, 1870). Stegringen i tillverkning och förbrukning inverkar förbättrande på varornas beskaffenhet. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 45 (1891).
γ) (†) innebörd, mening, betydelse. Allenast man tager det ordet Natur uti sin rätta beskaffenhet. Oelreich 9 (1755).
b) [jfr t. als ob raum und zeit wirkliche beschaffenheiten wären die den dingen an sich selbst anhiengen (Kant)] (numera föga br. utom filos.) om (enskild) utmärkande egenskap l. bestämning l. karaktärsdrag l. kännetecken. The, i Kroppen, sijn-emellan strijdande beskaffenheter. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644; i marg.: Qualitates). Vthi thenne Hoff-rätt warda alle Civil-twister .. såwäl mundteligen som skriffteligen anförde, .. och Handelen (dvs. saken) med sine egentelige Beskaffenheeter (dvs. väsentliga omständigheter) uthaff een Secreterare uthi Protocollet infördt. Siam 18 (1675). Anatomia corporum eller de naturliga tings beskaffenheters efterletande. Hiärne Förb. 17 (1706); jfr a α. Ännu är Örte-läran i åtskillige hänseenden grundad på ovissa och hittils icke nog granskade beskaffenheter. Fischerström 2: 119 (1780). Sjelfva utsträckningen med deraf uppkommande beskaffenheter af storlek, figur m. m. Leopold 6: 136 (1806). Hvad som tycktes vara en stående beskaffenhet hos honom, var en orubblig godhet i grunden af hela väsendet. Almqvist Jagtsl. 96 (1832). Arfsynden .. är .. den beskaffenheten (habitus) hos menniskan, att hon är vänd ifrån Gud och till det onda. Norbeck Theol. 78 (1840, 1866). Denna slätt .. lemnar för hvar och en tydliga spår af sin fordna beskaffenhet af sjöbotten. Englund Gedungsen 5 (1853). Ondskan är en beskaffenhet af viljan, blott såvidt denna betraktas såsom formelt fri. Rein Psyk. 1: 113 (1876). Wikner Tidsex. 178 (1888). Atavistiska egenskapers äller beskaffenheters nyckfulla uppträdande hos vissa individer. Fröding Grillf. 2: 28 (1898); jfr slutet. — särsk. log. oväsentlig l. tillfällig bestämning (hos ett begrepp). Tuderus Kiesewetter 19 (1806). Ett Begrepps Kännetecken kunna, med afseende på bestämningens nödvändighet för Begreppet, vara af tvänne slag: a) väsendtligt .. eller nödvändigt .., d. ä. Egenskapen (attributum) .., och b) oväsendtligt .. eller tillfälligt .., d. ä. Beskaffenheten (modus) eller den bestämning, som endast till möjligheten tillkommer Begreppet, såsom icke uttryckande Begreppets väsende. Afzelius Log. 10 (1859, 1864).
2) (†) förhållande, ställning, läge; huru det står (l. stod) till (ngnstädes), huru (ngn) har (l. hade) det ställdt o. d. Om man j Ysted hade haft tijender om någon sådan beskaffenheet med Bornholm. G. H. Taubenfelt (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 213. Wij .. åstunda nogare kundskap om hans beskaffenheet, om han ingått något annat Giftermåhl, huru han sig der å Orten förhållit, och om han will .. sammanlefua medh .. sin Hustru. Växiö domk. akt. 1681, nr 224. De slogo Läger (på skogen Rymmingen), til de om beskaffenheten uti Upsala låtit underrätta sig. Celsius G. I 115 (1746, 1792). — särsk.
a) i uttr. samma, en annan osv. beskaffenhet är med (ngt), förhållandet är detsamma, ett annat osv. med, det förhåller sig på samma sätt, annorlunda osv. med; jfr BESKAFFAD e α. I lika måtto kan jag aldrig bruka det underliga tvegge. .. En annan beskaffenhet är med tvetydig, som är vigare än tvåtydig. Sahlstedt Crit. saml. 120 (1759). Med riken är lika beskaffenhet som med enskylte personer; utan egen consideration blifva de allom till spe och medömkan. Höpken 2: 644 (1760). Samma beskaffenhet är med Finland. Lagerbring Hist. 1: 107 (1784).
b) [jfr ä. t. es hatte mit selbigem (beutel) eine beschaffenheit wie mit dem mond] i uttr. det har (en sådan l. sådan, särsk. en annan) beskaffenhet med (ngt l. ngn), det förhåller sig (så l. så, särsk. annorlunda) med. RP 8: 201 (1640). Mäd die godz, som Swenska undersåtare kunna hafwa af Danske sig tillhandlat, hafwer dät en annan beskaffenheet. RARP 6: 283 (1656). Brenner Dikt. 1: 66 (1702, 1713). (Kaifas är ej) stort bekymrat thenne gången, / Hvad för beskaffenhet thet kunde ha' med fången. Dens. Pin. hist. 35 (1727).
c) i de adverbiella förb. vid l. i sådan l. slik (sakernas) beskaffenhet o. d.: under sådana l. så fatta förhållanden l. omständigheter, då saken förhåller (förhöll) sig så; stundom närmande sig bet.: i så fall; jfr BESKAFFAD d. N. Av. 28 febr. 1656, nr 1, s. 2. Wid desse sakernes beskaffenheeter torde (tatarerna) få nog at giöra til at förswara sigh sielff. OSPT 1687, nr 11, s. 5. Emedan vid en slik beskaffenhet, at den sanskyllige aggressor (dvs. angriparen) icke har kunnat utfinnas, endera af de anklagade (duellanterna) .. måste komma at lida. 2 RARP 3: 61 (1723). Jupiter sielf våndas i en sådan beskaffenhet. Dalin Arg. 2: 182 (1734, 1754). Förordn. ang. fång. forsl. 1792, s. 3.
3) (†) konkret, om inrättning, verk, lägenhet o. d. som hör till l. är utmärkande för ngt. Hytte- och grufuedehl, Osmundz-Smedia, Dam eller andre beskaffenheter, som fordras till ett Bergsmans hemman. Schlegel o. Klingspor Ättart. 334 (cit. fr. 1682).
Spoiler title
Spoiler content