publicerad: 1905
BESKEDA, v. -er, -skedde, -skedt, -skedd; äfv. -ade, -at, -ad; p. pf. äfv. -en (pr. sg. -er P. Erici 1: 251 a (1582), L. P. Gothus Mon. pac. 300 (1628). ipf. -skedde S. Laurentii Ridd. E 2 b (1622), Girs E. XIV 99 (c. 1630) m. fl. sup. -skedt A. Oxenstierna Skr. 2: 70 (1612), Schroderus Liv. 450 (1626) m. fl.; -skeedt G. I:s reg. 16: 324 (1544). p. pf. -skedd G. I:s reg. 15: 544 (1543), Almqvist (1842) m. fl.; -skeedd G. I:s reg. 19: 99 (1548), A. Oxenstierna Skr. 2: 8 (1607) m. fl.; -skeet (f.) G. I:s reg. 1: 194 (1524), -skeede (pl.) Tegel G. I 2: 351 (1622), -sked Oxenst. brefv. 6: 8 (1626); -skedher Oxenst. brefv. 1: 245 (1624). — ipf. -ade Girs G. I 186 (c. 1630), Celsius G. I 647 (1753, 1792). sup. -at Svart G. I 144 (1561), Schultze Ordb. 4232 (c. 1755) m. fl.; -et (-ett, -ed) G. I:s reg. 16: 391 (1544), A. Oxenstierna Skr. 2: 188 (1614). p. pf. -ad Svart G. I 154 (1561); -e(d)t (n.) G. I:s reg. 9: 212 (1534), A. Oxenstierna Skr. 1: 253 (1634) m. fl. — p. pf. -en A. Oxenstierna Skr. 2: 535 (1622), Tegel G. I 2: 283 (1622). — Anm. Sup. o. p. pf. beskede(d)t torde vara att betrakta ss. varianter af formerna -at, -adt; möjligt är dock, att de ngn gg äro starka former, motsv. p. pf. -en). vbalsbst. -NING (Lex. Linc. (1640; under recensio).
Ordformer
(-ske(e)d(h)- G. I:s reg. 1: 194 (1524: beskeet, p. pf.), 15: 3 (1543) osv. -skeyd- G. I:s reg. 9: 212 (1534), 11: 174 (1536), -skeid- (-scheid-) G. I:s reg. 10: 46 (1535), 12: 120 (1538). Jfr BESKED)
Etymologi
[fsv. beskedha (anträffadt bl. i ssgn utbeskedha), liksom ä. d. beskede af mnt. bescheden, bescheiden, motsv. mnl. besceiden, skilja, dela, afdela, särskilja, urskilja, afgöra, besluta, bestämma, göra tydlig, förklara, berätta m. m.; jfr holl. o. t. bescheiden; se BE- o. SKEDA, skilja]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl. samt mnt. Numa bescede och in ver tiden dat jar] skilja, afskilja. Att the .. måge .. gå vtaff .. (Viborgs) slott, mett theris (dvs. sina) egna beholdna gåffuor ee huad thet helst är .. inthet vndan beskeydet annett än thet som .. Suerigis Crone .. witterliga tilhörer. G. I:s reg. 9: 212 (1534; kanske ssg). — åtskilja, göra skillnad på. (Kristus) gör här en åtskildnat på menniskiorna, säyandes, Fadher förlåt them thet, ty the weta icke hwad the göra. Ty thenna orden beskeeda tweggehanda syndare. L. Petri 1 Post. c 5 a (1555).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt ä. d. gud hagde beskedet dem thet Cananeiske land] afskilja (ngt) åt (ngn), tilldela, bestämma (åt ngn), beskära; jfr BESKED 1. Förspr. t. GT a 5 b (Bib. 1541). På thet hvar for seg (af G. I:s barn) sin tilbörlig arf och egendom motte beskedet och afdelt hafva. RA 1: 479 (1546). Den spannemål oss (professorer) är beskedd. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 98 (i handl. fr. 1613). Gudh .. oss samptligen een frögdefull uppståndelse mildeligen beskede och förläne. Gustaf II Adolf 102 (1622). Landzhöffdingen Bebio wordo the Regimenten beskedde, som Borgmästaren .. hafft hade. Schroderus Liv. 426 (1626). Han beskedher hwariom och enom sitt wisza embete. L. P. Gothus Mon. pac. 300 (1628). Beskeda .. Tillägga .. attribuere. Schultze Ordb. 4231 (c. 1755). — särsk.
a) [jfr holl. bescheiden deel, t. beschieden l. bescheiden teil] i uttr. (sin, min osv.) beskedda del, det som tilldelats l. beskärts l. tillkommer (ngn); jfr AFSKILD 2 c α, BESKÄRA, v.1 2 slutet. Lät migh få til maatz min beskeedda deel. L. Petri Sal. ordspr. 30: 8 (1561; Bib. 1541: affskilda). Rudbeckius Luther Cat. 95 (1667). I Ladugården flitigt wistas, wid stillande fodret ackta, hwart och ett Creatur sin beskedda deel tildela. J. Wallerius Alm. 1714, s. B 1 b. Ho ey sin beskedda del skiöter, tadle ey Försynen. Tessin Skr. 21 (1761). Sahlstedt (1773). jfr: Beskedd .. Liktydigt med Beskärd. Brukas föga. Almqvist (1842).
b) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] tilldela (ngn ngt) ss. legat o. d., testamentera. (Kristus har instiftat nattvarden) såsom itt Testamente ther vthi han oss, såsom en fadher på sitt yttersta, sinom barnom och arffuingom ärnar och beskedher .. thet ewigha fädherneslandet. P. Erici 1: 251 a (1582). P. J. Gothus 1 Pred. A 4 b (1601). Huru mykket har din fader beskedat dig? Quantum tibi pater legavit? Schultze Ordb. 4232 (c. 1755).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] bestämma, fastställa; jfr BESKED 8 o. AFSKEDA III 1. Swa frampt han vnduika vill then plicht vthi lagboken beskeet ær. G. I:s reg. 1: 194 (1524). På wisse och beskedene orther. Tegel G. I 2: 283 (1622). Then Dagen, then the hwar annan beskedat hadhe, war för handen. Schroderus Liv. 299 (1626). Och skal bemälte Borgmästere Klagandens Saak förhöra .. och .. en wisz Tijdh och Dagh beskeda, när hon skal blifwa anslagen. Sthms stadsord. 1: 62 (1637). Dagspenningen som war beskedd, / Bekom också hwar thera. Ps. 1695, 202: 7. jfr: Then andre daghen kom Quintius .. til Staden Nicea, tijdt the sigh alle samptligen beskedt hadhe. Schroderus Liv. 450 (1626); jfr 4.
4) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] gifva order l. föreskrift, beordra, befalla; jfr BESKED 10. G. I:s reg. 15: 3 (1543). (Vi) haffue beskeedett honum, att han skall draghe nedh ått Östergötlandh igen. Därs. 19: 142 (1548). The Swenske swarade, att the icke wore beskedde aff sin herre lenger draga. Svart G. I 5 (1561). Wij äre intet beskedde at wachta vpå honom. Petreius Beskr. 2: 180 (1614). Att dee fortt avancere medh underhaffvande krigzfolcket till den orth dee beskedde äre att uttgå. RP 6: 208 (1636); jfr a. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] beordra (till l. från ett ställe o. d.). G. I:s reg. 10: 46 (1535). Jnnen landz eller vtan, ee huar wij honum helszt behöffue och beskeyde kwnne. Därs. 11: 174 (1536). Om Knechterne icke kunne komma ther häden som the aff oss beskedde ähre. Därs. 15: 544 (1543). Tijt vp wore beskedadhe twå prester iffrå Westrårs. Svart G. I 154 (1561). Lådierne där uthi Åbo lähn, som op i Ladga sziön beskedde ähre. Oxenst. brefv. 1: 91 (1616). Hvar förfoge sig på den ortt han ähr beskedhen. A. Oxenstierna Skr. 2: 535 (1622). Twenne Tribuner .. beskedde them til Borgmästerne. Schroderus Liv. 801 (1626; t. haben sie zu den Rathesmaistern bescheyden). Samma dag .. begaff Canzleren sig ifrån Marienburg till Stum .. dijt Baneren och Ryningen ochså beskedde vore. A. Oxenstierna Skr. 1: 142 (1628). Frelset aff Upland .. beskedades åth Wastena. Girs G. I 186 (c. 1630); jfr Celsius G. I 647 (1753, 1792). Soldaterne, som till arbetet vidh gruffvan voro beskedde. RP 5: 150 (1635). Schultze Ordb. 4232 (c. 1755). jfr: (Han skall) Från stället (dvs. hospitalet) ej beskedas få, / Förrn .. / Han sjelf sin dårskap lärt förstå. Leopold 2: 403 (1815).
b) [möjl. af BESKED 10] förse med instruktion. Beskeda et sändebud(,) instruera. Pfeif De habitu 264 (1713).
5) [möjl. af BESKED 13] lämna skriftlig attest l. förbindelse o. d. åt (ngn). G. I:s reg. 16: 391 (1544). (Af nämnda inkomster skola medel lämnas) till giäldz betalninger effter som huar och en dhen någet hafuer af oss och Cronan till kräfie, är .. aff oss beskeddh och bebrefuat. Civ. instr. 18 (1594).
6) [jfr t. er weiss sich zu bescheiden] refl.: blifva foglig, gifva sig till freds, nöja sig; jfr BESKEDENHET 2, BESKEDLIG 5. Han tar på beskeda sig. Pfeif De habitu 264 (1713).
Spoiler title
Spoiler content