SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
BESKEDIG, adj.
Etymologi
[efter mnt. beschedich, bescheidich, motsv. mnl. besceidich, bescedich]
(†) — jfr OBESKEDIG.
1) = BESKEDLIG 1. En klar och beskedig Reckenskap. FH 4: 242 (1556). The skulle samma clockor annama, och göra therföre en beskedig regenskap. Svart G. I 154 (1561).
2) [jfr motsv. anv. i mnl. samt mnt. beschedecheit] = BESKEDLIG 2. Höge .. ärender at öffwertenckia bequem och beskedigh. Svart Är. 67 (1560).
Spoiler title