SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESMIDA besmi4da, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -smidde, -smidt, -smidd; se för öfr. SMIDA.
Etymologi
[fsv. besmidha, liksom ä. d. besmide(t) af mnt. besmiden, motsv. t. beschmieden; se BE- o. SMIDA]
i sht i p. pf.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt. o. t.] (föga br.) beslå (se d. o. I 1 a). Ett rum .. / Med ny besmidder dör. Risell Vitt. 479 (c. 1720). Bjelkar .., besmidda med gull. Adlerbeth Æn. 42 (1804, 1811). Lansar med jern besmidda i spetsen. Därs. 330. (De arabiska kvinnorna på torget i Jerusalem) äro merendels smyckade och stundom liksom besmidda med silfverprydnader. Bremer G. verld. 3: 142 (1861). — i bild. (Skalder hafva) besmidt med Guld båd' Harf och Plogen. I. Biörklund hos Frese And. o. verldsl. dikt. Dedik. 7 (1726). — jfr GULD-, JÄRN-, SILFVER-, STÅL-BESMIDD m. fl.
2) (knappast br.) belägga (se d. o. 7), fjättra. (Jag, Prometeus, sitter här) fängslad .., .. med kedjor besmidd. Palmblad Aischylos 10 (1841, 1845).
Spoiler title
Spoiler content