publicerad: 1979
SMIDA smi3da2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SMI smi4, förr äv. SMIDJA l. SMEDA l. SMEDJA, v. smider resp. smir, smidde smid3e2, smitt smit4, smidd smid4, äv. (se anm. nedan) smed sme4d (smedo sme3dω2), smidit smi3dit2, smiden smi3den2, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad. Anm. Av de starka formerna används numera företrädesvis (i sht i vissa trakter) sup. o. p. pf.; ipf. används utom i bygdemålsfärgat spr. numera bl. i vitter stil. (pr. ind. sg. smidar ÖB 83 (c. 1712). smider Jes. 44: 12 (Bib. 1541) osv. — ipf. ind. sg. smed Nicander 1: 236 (1824), Lagerlöf HomOd. 33 (1908), Bergroth FinlSv. 78 (1916). smedde Lychnos 1950—51, s. 191 (1712: smeddes, pass.). smidde (-ij-) SthmSkotteb. 3: 190 (1521) osv. smidjade BtÅboH I. 1: 59 (c. 1600: smidjede). — ipf. ind. pl. smedo Strömborg SvSprSkol. 24 (1857), Lindroth Gruvbrytn. 1: 113 (1955: smedos, pass.). smide SthmSkotteb. 3: 190 (1521). — sup. smett (-dt) Lucidor (SVS) 9 (c. 1670). smidat Strindberg Giftas 2: XIX (1886: ränksmidat). smidit Forsius Fosz 304 (1621) osv. smitt (-dt) SthmSkotteb. 1543, s. 199 osv. — p. pf. smid PrivSvStäd. 3: 526 (1585: osmid), Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 2: 44 (1704: hoop smidh). smidad Hildebrand Isl. 188 (1883: smidadt, n.). smidd KyrkohÅ 1909, MoA. s. 57 (i handl. fr. 1539) osv. smiden Topelius Ljungbl. 12 (1842, 1860) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 174 (1749: påsmidelse)), -ERI (se avledn.), -ING (†, GripshR 1591, s. 64 (: smidingz Registret, sg. best.)), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(smed- 1654 (: Hoff- och Groffsmedares). smedj- (-di(g)-) 1625 (: smediger ut, pr.), 1633—1847. smi 1895—1949. smi- 1585 (: Sminingz Registret, sg. best.), 1764 (: smia, pr. ind. pl.)—1850 (: Smiareleken, sg. best.), 1970 (: Smipusten, sg. best.). smid- (-ijd-) 1535 osv. smidj- (-di-) c. 1600—1734. smij- 1645)
Etymologi
[fsv. smidh(i)a, sv. dial. smida, smia, smi, smijja, smeda; liksom fvn. smíða (äv.: arbeta i trä) o. nor. dial. smi(da) till den ieur. rot som (med annat avljudsstadium) föreligger i got. gasmiþōn, (gm smidande) åstadkomma, fsax. smiðōn (mlt. o. lt. smeden), (m)nl. smeden, fht. smidōn, mht. smiden (t. schmieden), feng. smiþian (eng. smith) o. i SMED; i sv. beror formerna med -e- sannol. på anslutning till SMED (jfr d. smede) l. SMEDJA, sbst., formerna med -j- på anslutning till SMEDJA, sbst. — Jfr SMIDE, SMIDIG]
1) om person (i utvidgad anv. äv. om mekanisk hammare o. d.), med avs. på (vanl. i glödande tillstånd försatt) metall(föremål): gm hamring l. tryck bearbeta (o. därigm på visst sätt forma); äv.: gm att smida (i ovan angiven bet.) göra l. tillverka l. producera (ngt); stundom äv. med obj. ersatt av prep.-adverbial inlett med på (vanl. med durativ innebörd; jfr PÅ I 56 d); äv. abs. (om person äv. liktydigt med: utöva smedyrket, vara smed). Guldsmeden smider i guld och silver, medan grovsmeden smider i järn. En guldsmed smider matsilver för hand eller med hejarpress. Man smider den gjutna silvertackan för att få den tät före valsning till plåt. SthmSkotteb. 3: 190 (1521). 2 hamrar stodo .. uti byggning, som intet smidde. Johansson Noraskog 2: 181 (i handl. fr. 1558). Aff fijneste Guld .. Ringen war smidder. Forsius Fosz 421 (1621). (När K. XII segrat) skall af hwassa spiut man Ploge-bilder smida. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). Smida på en knif. Meurman (1847). Med en .. tång tages vanligen det glödande jernet ur elden och lägges på städet för att smidas. ArbB 304 (1887). Bjarne .. var född i Skåne, hade gått igenom folkskolan och smitt i Västerås. Didring Malm 2: 35 (1915). Arbetet (i stålsmedjan) var fördelat på följande sätt: Vid den största hammaren var vällaren och två räckare sysselsatta. Vällaren tjänstgjorde som förman, skötte och värmde ugnen, medan räckarna smidde. Järnbruksminn. 24 (1952). — jfr dels AN-, AV-, BE-, BORT-, EFTER-, FAST-, FÖR-, GENOM-, GROV-, HAMMAR-, HAND-, HEL-, HOP-, IGÅNG-, IN-, KALL-, NED-, OM-, PLATT-, PÅ-, RUND-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-, ÖVER-SMIDA, dels DVÄRG-, EN-, HEMMA-, JÄRN-, KONST-, KOPPAR-, MASKIN-, O-, PLATT-, SAM-SMIDD, dels FÖR-, JÄRN-, PLÅT-, PROV-, RÄCK-, SLÄT-, SPIK-, STÅL-SMIDNING m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr. Smida medan järnet är varmt, se JÄRN 5 g γ. Dhen som gitter bijdt, han får fulle smijdt. Grubb 98 (1665). Weekt Järn är gott at smijda. Dens. 848.
b) i uttr. smida ngt till, förr äv. i ngt, smida o. forma l. göra ngt till ngt; äv. mer l. mindre bildl. Jt(em) Vtgiffuit samme tidh Erich smedh før it fatt Jern som han smidde j spik som kom til pråmen — vj m(ar)c(e)r. SthmSkotteb. 1539, s. 13. Till skygd blef svärdet gifvet, men ej till skada, / och sköld är smidd till hänglås för bondens lada. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Smid gamla herrn till svärfar åt er i fluxen, ty nu är han mjuk. Runeberg (SVS) 6: 503 (c. 1850). Österby .. är ett af de många bruk, där Dannemora järnmalm smältes till tackjärn och sedan smides till stångjärn. LbFolksk. 130 (1890). Gå i stormandets tid och berätta, vi här / ej har glömt smida stålet till plog. Rydqvist TidVis. 17 (1916). Det lilla jag kunde äga av fantasi .. smiddes till ett allt lätthanterligare vapen i livskampen. Hellström Malmros 93 (1931).
c) (i sht i fackspr., särsk. metall.) i uttr. smitt järn, om järn framställt gm färskning av tackjärn (råjärn) med därpå följande smidning i syfte att pressa ut inblandad slagg o. ge järnet en preliminär form (särsk. motsatt: tack- l. gjutjärn); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om järn som formats gm smidning (förr äv. liktydigt med: smidbart järn); äv. i uttr. smitt stål, om stål som formats gm smidning. Rinman JärnH 901 (1782: smidt Järn). Smidt jern kommer i handeln af olika former och dimensioner, samt i följd deraf under olika benämningar, nemligen: 1) Smältstycken .. 2) Stångjern. Almström Handelsv. 95 (1845). Smidt jern användes, ehuru med föga fördel, till kanoner när dessa först kommo i bruk. Palmstierna Artill. 82 (1872). (Sv.) smidt jern .. (fr.) fer ductile ell. fer malléable. Schulthess (1885). Enkeldrifven svarf har samtliga kugghjul i spindeldockan af smidt stål. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 60.
d) [jfr t. in gesenken schmieden] (i fackspr., i sht metall.) i uttr. smida i sänke, smida gm användande av sänke l. dyna (se DYNA, sbst.1 4 b). (Plog-)Billens spets och eggar smedos i passande sänken, hvarefter de kanter å de 3: ne plogdelarne, som skulle passa emot hvarandra, afhyflades. JernkA 1868, s. 320. Smidning i sänke användes vid förfärdigande af svenska arméns beslag, de s. k. konkavskorna. Bergman Hofbesl. 69 (1905).
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om fånges sysselsättande med smidning i smedja (se SMEDJA, sbst. 2). En Syndare är lik wid dem, som för sina illgierningar smida eller arbeta i Tuchthusen. Bliberg Acerra 721 (1737).
f) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh. o. i vitter stil) med avs. på person, i fråga om att denne medelst järnkedja o. d. smids fast o. fjättras l. hålls fastsmidd o. jättrad vid ngt l. ngnstädes (i förb. med prep.-adverbial inlett med dels vid l. på (i sht förr äv. uppå), stundom äv. i (i sht förr äv. uti) l. till, angivande vad ngn smids fast l. hålls fastsmidd vid l. var ngn smids fast osv., dels i (i sht förr äv. uti) l. vid, angivande järnkedja o. d. varmed ngn smids fast l. hålls fastsmidd); äv. oeg. (jfr slutet), övergående i bet.: belägga l. fjättra l. fängsla (med bojor o. d.), hålla (fjättrad o.) i fängsligt förvar (ngnstädes). KyrkohÅ 1909, MoA. s. 57 (1539: opå the galleijer vti järnläncke). Ibland annat säger han, at the (dvs. gudarna) samtligen smijdde widh Kädjor och fångne, hafwa gååt för (kärleksgudens) .. Triumph Wagn. Schroderus Albert. 1: 122 (1638). Schaffirof och Scheremetof .. är satte i 7 tornen, och alt deras folk smidde på Galererne. BrinkmArch. 1: 159 (1712). I kraft af en Kejserlig Förordning uphäfwes allmänt döds-straffet (i Österrike); deremot skola grofwe miszgerningsmän smidas i et mörkt hål, och på lifstid strängt handteras med ringa föda, och prygel. GT 1786, nr 98, s. 1. Vi ha arrester tillreds, / Så fasta som nå'nsin den klippa, / Vid hvilken Prometheus smeds. CFDahlgren 2: 162 (1841). Lyd, eller smidas / skall du, min son, i jern och stock! Heidenstam Vallf. 132 (1888). (Drottning Margareta till kung Albrekt:) Höll du icke din egen mors köttslige bror, kung Magnus, smidd till muren i Stockholms torn? Lundegård DrMarg. 2: 75 (1906). — jfr KEDJE-SMIDA. — särsk. (numera i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels i fråga om att ngn fjättras i kärlekens l. äktenskapets l. sjukdomens bojor l. vid sitt arbete o. dyl. l. att ngns ande o. d. är bunden vid ngt o. d., dels (i p. pf.) i fråga om att ngn l. ngt försetts (i sht prytts) med föremål av (ädel) metall o. d. (i denna anv. äv. (o. numera företrädesvis) ss. senare led i ssgr, liktydigt med: försedd l. prydd l. smyckad med). Kolmodin QvSp. 1: 443 (1732). (Venus:) I liufwa låckenät! i söta ögnekast! / .. Er skal jag sända ut at manfolks bröst bestrida, / At öfwerwinna och i edra bojor smida. Knöppel GudRådsl. A 4 a (1744). Det är underligt .. att se statsråderne så smidda i guld; de borde i stället vara smidda i jern. Liljecrona RiksdKul. 35 (1840); jfr huvudmom. Min ande, smidd vid jorden, / Glömmer bojan, / Ser mot honom (dvs. Gud) upp och brinner. Runeberg (SVS) 2: 243 (1847). Hvem är hon vid lampans glöd, / Som vakar, smidd vid nålen? Snoilsky 1: 148 (1864, 1869). Det verksamma liv, som var mitt, / förrn jag måst mej likt tångräkan dölja, / sedan gikten i bojor mej smitt. Döös Asfaltbl. 80 (1930). — jfr GULD-, HJÄLM-, PÄRL-, SILVER-SMIDD.
g) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh. o. i vitter stil) med avs. på järnboja o. d. som smids för att fjättra ngn l. ngt l. som ngn l. ngt smids fast o. fjättras med; äv. (o. i fråga om nutida förh. vanl.) mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att ngn fjättras i kärlekens bojor l. hålls under tvång l. förtryck l. i slaveri o. dyl. l. är fången under syndens ok o. d. Lucidor (SVS) 9 (c. 1670). Du lär .. / .. ha den seger, i dit minne, / At du et hjerta bojor smitt, / Som redan låg i Daphnes hand; / Men knäföll dock för dina band. Nordenflycht QT 1746—47, s. 153. Smida bojor om ens fot. Weste FörslSAOB (c. 1815). Syndaren söker frihet, och smider sjelf sina fjettrar. Hagberg Pred. 4: 32 (1818). Hör, hur våldet smider / På bojorna, i hvilka dygden lider! AAGrafström 1: 93 (1832, 1864). Svenska folket bröt de bojor, som det borgerliga samhällets inkräktare försökt att smida omkring Sveriges lif. Svedelius SmSkr. II. 2: 60 (1864, 1888). En kedja smidd kring fågelns fot. Östergren (1941).
h) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om smideskonst (särsk. ss. undervisningsämne vid yrkesskola o. d.). Smidning kan nu för tiden läras i gymnasieskolan. Lärarebefattningen i smidning (vid yrkesskola). PT 1904, nr 213, s. 4.
i) (†) i överförd anv., i uttr. smida härd med (så l. så beskaffat) järn, driva härd (för färsksmide) med (så l. så beskaffat) (tack)järn. Uthi hammaren ähro 4 härdar, hwilka .. smijdass med egit järn. Johansson Noraskog 3: 141 (i handl. fr. 1684).
2) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i c, numera i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b, f slutet, g); särsk. dels (med avs. på planer l. ränker l. lögner o. d.) liktydigt med: utforma l. utarbeta l. planlägga l. uppgöra l. uttänka (förr äv. abs.: spinna ränker l. intriger, intrigera), dels [jfr motsv. anv. i sv. dial.] liktydigt med: fantisera ihop l. uppdikta l. hitta på (ngt) (i sht abs.: fara med lögn(er) l. ljuga). Forsius Fosz 304 (1621; med avs. på lögn). (Den kejserlige diplomaten greve F. S. Curtz) giorde inthet annat än smidde hooss Danmark att förhindra alliancen mellan oss och Frankrijke. RP 8: 333 (1640). Cleopatra. Som af min fägringz glantz han (dvs. fadern) ägde Cronan sin, / Skull' efter döden hans och hälften wara Min. .. Ptolemæus. Min Syster som iag hör helt wackra Sagor smijdar. ÖB 83 (c. 1712). Patkul .. hölt sig om dagarna inne i Danske Ministrens hus; men om nättren war han ute, der som rådslagen smiddes emot Swerje. Nordberg C12 1: 62 (1740). Min kjäre Auctor, hvilken har lärt Eder smida —? Hvad J här påbörden Magister Keventer, har han aldrig sagt. SvMerc. 6: 438 (1763). Man hade .. funnit det klokare att låta ungdomen leka och kasta boll, än att den skulle gå och smida upprorsplaner. Lagerlöf Top. 286 (1920). Drottningens frikostighet tog .. (hertigen av Montpensier) emot, men den stävjade icke hans elaka tunga och ränkorna han smidde mot drottningen. Lagergren Minn. 3: 204 (1924). Den solidaritet (mellan Frankrike och England) som smiddes i krigets eld består alltjämt. UNT 1938, nr 163, s. 1. — jfr HOP-, PÅ-, RÄNK-, SAMMAN-SMIDA. — särsk.
a) [anknytande till uttr. ha många järn i elden o. d. (se JÄRN 5 g δ)] (numera i sht i vitter stil) med ordet järn (l. däremot svarande pron.) ss. obj., i uttr. betecknande att ngn är strängt upptagen l. jäktad av många olika göromål l. arbeten (som måste göras färdiga l. fullföljas). Jag vill visserligen ej undandraga mig att tjena med råd .. någon gång. Men jag kan icke ständigt påräknas .. derföre att jag eger så många andra jern att smida, som lärare m. m. JAHagelius (1846) hos Hellberg Samtida 2: 100. Annorstädes har han i elden många järn, som måste smidas färdiga. Rydberg 2: 349 (c. 1875).
b) [med tanke på dels själva slåendet, dels därvid alstrat ljud] (numera i sht i vissa trakter) i fråga om att ngn slår l. hamrar med handen l. händerna mot ngt l. slår händerna mot varandra (särsk. ss. moment i folklig lek l. dans l. för att vid kyla behålla värmen i händerna l. göra dem varmare l. varma). Soldaten slår och smider med händren i kiölden. Linné Diet. 1: 117 (c. 1750). Contradants: Hoppa, smida, gå i ring. Därs. 129. Ola Smed (som var drucken) satt och smidde med knogarne på bordet, så glasen hoppade. Wranér BrokBild. 4 (1889). — särsk. i fråga om vissa lekar.
α) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] i fråga om att två mot varandra vända personer sysselsätter sig med (tävlar i) att i hastig o. regelbunden takt slå handflatorna mot knäna, mot varandra o. mot motpartens händer; dels: leka denna lek, dels ss. benämning på leken; äv. i ett flertal regionalt växlande uttr. (dels (o. allmännast) smida spik, dels (o. med mera lokalt begränsad anv.) smida söm l. järn l. mässing l. handskar (jfr β) l. två l. varmt). Bergius Småsak. 5: 64 (1756: Smida warmt). Två gubbar, som suttit på backen mitt emot varandra och ”smitt”, så att det smällde i deras knotiga händer, reste sig .. motvilligt. Sjödin StHjärt. 234 (1911). Gång på gång måste vi upp och röra oss för att inte bli stelfrusna. Två gånger gjorde vi språngmarsch rundt sofrummet och lika ofta lekte vi ”smida” på gammalt svenskt skolsätt. Grebst Korea 80 (1912). Av denna art (dvs. lekar utgörande färdighetsprov) är också leken .. Smida spik, Smida mässing, Smi två m. m. LandsmFrågel. 28: 41 (1930). I Mjöbäck, Västergötland, kallas leken Smi järn. Andra namn är Smi handskar (Ödeborg, Dalsland), Smida varmt (Svenneby, Bohuslän), Smi söm (Blekinge, Småland). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 145 (1949).
β) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. smida handskar (jfr α), leka leken dra handskar (se HANDSKE 1 d); äv. ss. benämning på denna lek. LandsmFrågel. 28: 9 (1930).
γ) (numera föga br.) i fråga om att två personer mäter sina krafter gm att slå varandra i handflatan; dels: leka denna lek, dels ss. benämning på leken; jfr PLATT, adj. 1 q. Efter middagen började .. de hedervärda (dvs. ledamöter av bondeståndet) att sins imellan ”smi”, d. v. s. mäta sina krafter med att utbyta slag i högra handen, ”smida” eller också ”slå platt” kalladt. Schöldström Zigzag 284 (1895).
c) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; det uppkomna ljudet erinrar om hammarslag mot städ] (i sht i vissa trakter l. veter.) om häst: slå i sko (se SKO, sbst. 2 a α) (äv. med särskild tanke på l. enbart i fråga om ljudet); stundom äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om trav o. d.: varunder häst smider (i ovan angiven bet.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om egenheten l. rörelsesättet att smida (i ovan angiven bet.). Hästen trampar sig sjelf .. (bl. a.) då han med bakfötterna hugger i sko eller smider, som man kallar det. Florman HästKänned. 100 (1794). Billing Hipp. 158 (1836; i p. pr., om trav). Då hästen vid skridt ej hinner undanflytta framfötterna, utan dessa träffas af bakfötterna då de sednare framföras, röjes detta genom ett eget obehagligt ljud, som man kallar smida eller slå i sko. Sjöstedt Husdj. 1: 106 (1859). Behandlingen (av en häst, som slår i sko,) riktas naturligtvis i främsta rummet på undanrödjandet af de tillfälliga orsaker, som möjligen gifvit upphof åt det obehagliga ”smidandet”. Wrangel HbHästv. 906 (1886). Den felaktiga gångart, vid hvilken hästen slår emot framfoten med bakhofven, kallas slå i sko eller smidning. Bergman Hofbesl. 110 (1905).
d) [jfr motsv. anv. i poesi av fvn. smíða; jfr äv. motsv. anv. av t. schmieden] (numera bl. i vitter stil) med avs. på språk l. språklig form l. språkligt element o. d.: (ut)forma o. d. (med avs. på språk äv.: behandla); särsk. (o. numera företrädesvis) dels med avs. på vers l. rim l. dikt l. tal o. d.: skriva l. författa (särsk. med bibet. av att skrivandet osv. sker hantverksmässigt l. konstlöst), dels med avs. på ord o. d.: forma l. bilda l. konstruera (stundom äv.: uppfinna l. hitta på); i sht förr äv. abs. Weise 240 (1697; med avs. på tal). Hur lenge skal hos osz wår skrifart monglynt wara? / Hur lenge skal nu hwar sin egen skrifart ha'? / Sig settia reglor sielf, och onepst wilse fara? / Och smida andra ord än Swenskan kan fördra? Swedberg Schibb. g 2 b (1716). Ej Nornan tillät dem att skalder blifva. / Hon gaf dem endast i sin mildhet makt / Att rim i svetten af sitt anlet smida / Och böja orden efter fingrars takt. Stagnelius (SVS) 3: 60 (1814). Jag smider och smider, tills jag hör, att det klingar bra. JLRuneberg (c. 1850) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 119. Den jag pekar nu på / .. smidde modersmålet bättre. Bring Dante 312 (1913). Jag har hört Gunnar Vägman sjunga / till sin gnälliga gamla fiol. / .. Det var skämtsamma låtar från logen / och visor han själv hade smitt. Andersson Kolvakt. 32 (1915). Reservation / vart ord har smitt. sjöberg Kris. 19 (1926). — jfr NY-SMIDD o. RUNO-SMIDANDE.
e) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, övergående i konkretare anv., om berättelse (se d. o. 3 b slutet). Ni skrattar, ni tror wäl jag står här och ljuger / och smider ihop, — men jag swarar för smidningen, / det är lika sant, som det stode i tidningen. Melin Huml. 78 (1882).
f) (numera i sht i vitter stil) i fråga om att ngn själv skapar l. är upphovet till sin lycka l. olycka l. sitt öde o. d.; särsk. i ordspr.; jfr SMED 1 d α, β. Hvar och en smider sin egen lycka eller olycka gönom sitt illa eller välförhollande. HH 20: 320 (c. 1640). Hwar smijder sielff sin egen Lycka. Grubb 118 (1665). (Vi) börja .. at skylla Gud och människor, för de olyckor som wi sielfwa smida. Hoffman Förnöjs. 517 (1752). Så måste på lifvets vacklande städ / Vi sjelfva smida vår lott. Lindh Dikt. 307 (1875). Nu, Jan Ekenfeldt, får du smida din lycka själv. Stenelid KlarStjärn. 29 (1949).
g) (†) i uttr. vara helt smitt, med allmänt neutralt subj.: vara otadligt l. oklanderligt l. just. När nu det högre judicium råder till .. (förlikning) tror jag det skall finnas i denne action, att intet alt är så heelt smitt på begge sijdor. UUKonsP 12: 21 (1676).
h) [sv. dial. smia, skriva l. författa ngt skriftligen med en annans tillhjälp o. efter dennes utkast (Hof DialVg. (1772)); jfr äv. sv. skolslang smi, fuska med läxa i skolan, läsa innantill vid förhöret, smi å, skriva av (stil); anv. härleder sig sannol. ur ordets eg. anv. i uttr. betecknande att ngn smider l. låter smida (redskap o. d.) hos ngn smideskunnig (ett bruk som förr var vanligt)] (numera föga br.) i uttr. smida hos ngn, om skolelev: skriva av ngn, begagna otillåten hjälp av ngn. För sent inlemnade arbeten böra äfven korrigeras, men ej i fall skolmästaren märker att barnet ”smidt” hos någon, som redan fått sitt arbete korrigeradt. Dahm Skolm. 166 (1846).
Särsk. förb. (till 1): SMIDA BORT10 4. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om smidning i hammarsmedja: vid smidning förlora (järn) gm järnavbränning; äv. med avs. på smideskol: förbruka l. göra slut på vid smidning. Bergv. 1: 78 (1636; med avs. på kol). JernkA 1847, s. 98. (med avs. på järn). jfr bortsmida. —
1) gm smidning hopfoga l. förena (olika föremål l. delar av ett föremål); äv. dels: hopvälla (olika föremål l. delar av ett föremål), dels: gm smidning bringa (ngt) att gå ihop l. krympa o. d.; jfr smida samman 1. Smida ihop en ring. (Sv.) Smijda ihoop (lat.) accudere. Wollimhaus Ind. (1652). Smida ihop särskilda stycken. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Sv.) Smida ihop (eng.) forge together, weld. Harlock (1944).
2) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht i vitter stil) oeg. l. bildl. (jfr smida 2); särsk. liktydigt med dels: sätta ihop l. bringa till stånd (ränker o. d.), dels [jfr motsv. anv. av sv. dial. smida ihop]: fantisera ihop l. dikta ihop l. hitta på (ngt) (i abs. anv. äv.: fabulera l. fara med lögn(er) l. ljuga), dels (jfr smida 2 d): skriva ihop l. författa (ngt); förr äv. i uttr. smida sig tillhopa ngt, sätta ihop l. utforma ngt åt sig l. för sin egen räkning; jfr smida samman 2. RARP 8: 31 (1660; med avs. på skrivelse). Om hela församlingen intet tillåtit är, at smida sigh tilhopa nya Trones Articklar; mindre kan en, eller annan församlingenes lemm tilmäla sigh then friheten. Isogæus Segersk. 273 (c. 1700). Min (dvs. Cupidos) hammar smidde aldrig än twå hierteband tilhopa, / At icke (osv.). Nordenflycht (SVS) 1: 102 (1736). Smida ihop en osanning. Weste (1807). Fru Bellamy (sakta till Elliot). Hvad är det nu, de (dvs. advokaten o. stadsfullmäktigkandidaten) smider ihop derborta? Wijkander OSam 85 (1875). Ni skrattar, ni tror wäl jag står här och ljuger / och smider ihop, — men .. / det är lika sant, som det stode i tidningen. Melin Huml. 78 (1882). Schück Shaksp. 1: 99 (1916: hop; med avs. på dramer). Johnson Slutsp. 197 (1937; med avs. på ränker). —
SMIDA OM10 4. gm smidning forma l. göra om (ngt till ngt); äv.: smida (ngt) på nytt; äv. oeg. l. bildl. (jfr smida 2). Nordforss (1805). Nöden smider om människan och det fortare än smeden smider om järnet. Wester Reymont Bönd. 2: 218 (1924). Smida om svärden till plogbillar. SvHandordb. (1966). jfr omsmida. —
SMIDA PÅ10 4. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): gå på l. börja arbetsskift i hammarsmedja; jfr smida upp 2. Rinman (1789). jfr påsmida. —
1) gm smidning sammanfoga l. förena (olika föremål l. delar av ett föremål), smida ihop. Auerbach (1913).
2) (numera bl. i vitter stil) oeg. l. bildl. (jfr smida 2); särsk. (jfr smida 2 d) liktydigt med: sätta samman l. skriva ihop l. författa (ngt); jfr smida ihop 2. Lundberg Paulson Erasmus 153 (1728; med avs. på spekulationer). Strand Tidsfördr. 1: 101 (1763; med avs. på smädeskrifter). Nordensvan (o. Langlet) 22 (1914; med avs. på det tyska riket). —
SMIDA SÖNDER10 40. gm l. vid smidning ha sönder (ngt). PrivBergsbr. 1649, 6: mom. 9 (med avs. på redskap). —
SMIDA TILL10 4. gm smidning forma till (ngt); äv. oeg. l. bildl. (jfr smida 2), särsk. (numera bl. i vitter stil) (jfr smida 2 d), liktydigt med: forma till l. bilda l. konstruera (ord o. d.). Björnståhl Resa 3: 257 (1779; med avs. på namn). jfr tillsmida. —
1) (gm l. under) smidande förbruka l. göra slut på (ngt); äv.: (smidande göra slut på o.) smida ut l. om (ngt), särsk. med bestämning inledd av prep. till (förr äv. i), betecknande resultatet. Erich Smedh for 4 fatt Jern han Smitt hade op j krampor och Lenckier och bindeleckt(es) spik — XXIIII m(ar)c. SthmSkotteb. 1543, s. 199. Hwilken som förderfwar .. Hackor, Pickor, Spadar eller annan Redskap, eller och låter smida dem vpp, han skal åther bättra och betala dem, eller drages honom aff i hans Löön. Krijgsart. 1621, § 84. Smida upp sina kol m. m. (dvs.) uppbruka sina kol &c till smide. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hittaren skall hafva tagit (guld-)ringen för att vara af messing och smidt upp den till byxhakar o. s. v. AntT 2: 275 (1869).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person: avsluta arbetet i hammarsmedja för veckan; förr äv. i utvidgad anv., om bergverk (se d. o. 1), i fråga om att arbetet där upphör; jfr smida på. Wallner Kol. 67 (1746; om bergverk). Rinman 2: 739 (1789). —
1) (i sht i fackspr.) gm smidning platta ut l. utvidga l. förlänga (ngt); äv.: (gm l. under) smidande utforma (ngt till ngt). OxBr. 11: 143 (1625; med avs. på järn). (Malmen) bragtes opp i dagens verld / Att smältas, renas, blifva gjuten / Och smidas ut till plog och svärd. Sander (o. Flodman) 110 (1871). I fjärde hetsen värmes hela (häst-)skon. Tåkappan smides ut, sömhålen slås upp, ytorna glättas och skon formas kring hornet. Bergman Hofbesl. 71 (1905).
Ssgr (i allm. till 1. Se anm. sp. 7471 o. jfr äv. de under smed, smedja, sbst., o. smide redovisade ssgrna): A: SMID-ARBETE~020. (numera bl. tillf.) smidesarbete; jfr smed-arbete 1, smedje-arbete. Regnér Begr. 2: 210 (1807). —
-HAMMARE. (numera bl. tillf.) smideshammare; jfr smed-hammare, smedje-hammare. BoupptSthm 1668, s. 1932. —
-JÄRN.
2) (†) om (ett slags) smidesverktyg; jfr järn 5 b o. smed-järn 2. BoupptSthm 1668, s. 1933. Grundell UnderrArtill. 222 (1705).
Ssgr (till -järn 1; numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.): smidjärns-, äv. smidjärn-pansar. smidesjärnspansar. Busch Fästn. 39 (1888).
-KUBB. (numera bl. mera tillf.) kubb (se kubb, sbst.2 1 a) tjänande ss. underlag för därpå fäst städ att smida på, städkubb; jfr -städe-stock o. smedje-kubb. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-PUST. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, företrädesvis i skildring av ä. förh.)
1) (mindre) smidesbälg (särsk. om handbälg); jfr pust, sbst.1 II, o. smed-pust, smedje-pust, smides-pust. Polhem Brev 28 (1710). ÖgCorr. 1970, nr 132, s. 12 (om ä. förh.).
-SLAGG.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) metallurgisk slagg, smidesslagg (se d. o. 1); jfr smed-slagg 1, smedje-slagg 1. VetAH 1739, s. 147.
2) (numera bl. tillf.) (vid smidning avfallande) slagg (se slagg, sbst.3), glödspån, smidesslagg (se d. o. 2), smedsinder; jfr smed-slagg 2, smedje-slagg 2. König Mec. 93 (1752: smidslag). Hazelius Bef. 184 (1836).
3) (numera bl. i vitter stil, föga br.) i oeg. l. bildl. anv. av (1,) 2 (jfr slagg, sbst.3 h), nedsättande, om järn l. stål (uppfattat ss. ngt ur moralisk synpunkt klandervärt l. uselt på grund av dess nyttjande till mord- l. krigsvapen). Collan Kalev. 1: 114 (1864). —
-TYG. (†) smidesverktyg; jfr smed-tyg, smedje-tyg 1. Schück VittA 1: 143 (i handl. fr. 1630). Rudbeck Atl. 4: 119 (1702). —
-VERK.
1) (†) manufaktursmide (abstr. o. konkret); jfr smed-verk 1, smides-verk 1. Rinman Jernförädl. 349 (1772; konkret). Eneberg Karmarsch 2: 646 (1862; abstr.). Ahlman (1865).
2) [eg. specialanv. av 1] (numera bl. tillf.) om smidd (gallerliknande) järnkonstruktion ingående i l. bildande balkongräcke l. grind l. portal o. d., (konst)smide; jfr smed-verk 1, smides-verk 3. Levertin Diktare 184 (1898; i balkong).
B (†): SMIDINGS-REGISTER, se C.
-METOD. smidesmetod (i fråga om ä. förh. särsk. om metod för stångjärnssmide). Rinman JärnH 428 (1782; för stångjärnssmide). —
-PROCESS. process l. förfarande vid smidning; särsk. om den del av färskningsprocessen vid tillverkning av järn enligt ä. metod, som upptogs av utsmidning; jfr smides-process. Det hårda (järnet) förändrar ej .. sitt lynne genom wanliga smälltnings- och smidnings-Proceszen. Rinman JärnH 358 (1782). —
-REGISTER. (smidings- 1591. smidnings- 1585 (: Sminingz Registret) osv.) (förr) smidesregister. GripshR 1585, s. 159. —
-SÄTT. sätt att smida; äv.: smidesmetod (i fråga om ä. förh. särsk. om metod för stångjärnssmide). Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 40 (1755; i fråga om tillverkning av knivar o. gafflar). Fischerström 4: 46 (1792; i fråga om stångjärnssmide). —
-TRYCK. (i fackspr., särsk. tekn.) det specifika tryck som smidesämne utsätts för i smidespress, presstryck. JernkA 1961, s. 231.
Avledn.: SMIDARE, m.//(ig.) Anm. I pl. best. sammanfaller i ä. språkprov smidare o. smed, böjt efter andra deklinationen. Bergv. 1: 88 (1637: Smedarne).
1) (numera bl. tillf., företrädesvis i vitter stil l. i skildring av ä. förh.) till 1: person som smider l. har till uppgift l. yrke att smida, smed (se d. o. 1). Opå Vpsala Gård Smidare och mestersuenner (få tilldelning). KlädkamRSthm 1578 B, s. 28 b. Rinman 1: 167 (1788; vid stångjärnssmedja). En duglig smidare erhåller genast arbete då han hänvänder sig till smeden Isberg. SDS 1894, nr 308, s. 4. (Till guldsmeden:) Jag vet du drömmer, smidare. Forsslund Arb. 127 (1902). Härmed kungöres till ansökan ledig befattning å artilleriets tygstaters stat nämligen: En tyghandtverkarebefattning Smed (smidare). PT 1904, nr 185 A, s. 1. En van smidare får genast kondition om anmälan göres hos Fabrikör (N.N.). Upsala 1912, nr 121, s. 7. IllSvOrdb. (1955). jfr hov-smedare, smycke-, svärd-smidare.
2) oeg. l. bildl. (jfr smida 2); särsk. (jfr smida 2 d) om diktare l. författare; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil, tillf. Forsslund Arb. 31 (1902; om diktare). Vid konstundervisningshärden stod det ingen nitisk smidare, ingen rätt vaken väktare. ATGellerstedt i 3SAH 25: 28 (1911). jfr intrig-, lögn-, praktik-, rim-, runo-, ryktes-, ränk-, samman-smidare.
Ssgr (till smidare 1): smidar- l. smidare-förman. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) smidesförman, smedförman. PT 1917, nr 127 A, s. 2.
-lek(en). benämning på förr förekommande sällskapslek vid vilken en smeds arbete imiterades; jfr smides-lek(en). Smiare-Leken (tillgår så, att) .. Sällskapet sitter i krets. En går omkring inom densamma, talar till en hvar ..: ”Smed, smed, kan du smida?” — Sv(ar:) ”Så godt som du!” — ”Smid då med en hammare!” — Den tillsagde slår med handen mot ena knät (osv.). SvForns. 3: 442 (1842). Smiareleken, Söka efter musik, .. m. fl., äro folklekar, kända i de flesta landsorter. SKL 3: 593 (1850).
-lön. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) smideslön, smedlön. Polhem Test. 11 (c. 1745; hammarsmeds). JernkA 1847, s. 89 (hammarsmeds). —
SMIDBAR, se d. o. —
SMIDERI104, n. (förr äv. -erie, -erij)
1) till 1: smidning l. smidande l. smide; äv. (o. numera i sht ss. senare led i ssgr) dels konkretare, om den (av ngn l. på en ort l. inom ett land o. d.) organiserade verksamheten (särsk. om näringsfånget l. -grenen) att bedriva smide (i fråga om ä. förh. särsk. om organiserat stångjärnssmide), dels konkret, om anläggning för smide (o. tillverkning av smidesvaror), smedja (i fråga om ä. förh. särsk. liktydigt med: stångjärnssmedja). Redan som barn sysslade han med smideri. Petter Tittingh äger svara thill alth smiderii, som är hammer smidherij, grofftt smidherij, kläinth smidherij, item bysser. Almquist CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. 1540). Kopparen göres går wid .. (Garpenbergs bruk), och upwäges i Cronones Inspectors närwaro wid Afwesta, dit han sedan föres, emedan wid Werket intet något Smiderie är inrättadt. HC11H 12: 120 (1697). Inrättningar, Slögder och Närings-medel synas böra läggas an .. de der pasza sig med hwarje Stads naturliga skick och belägenhet: Såsom .. Smideri, där tilgång är och lindrigt pris på Kol (osv.). VetAH 1741, s. 26. Ett .. skäl för Masmästeriets skiljande ifrån Smideriet är, att derigenom en täflan uppkomme, hvarvid den ena komme att föranleda och pröfva den andras förbättringar, under det att de å ömse sidor bidroge till det goda ändamålet. JernkA 1823, s. 142. Omkring år 1770 anlade kronoinspektoren vid Avesta, Gustaf Paqualin, ett smideri för .. saxar. Sahlin SkånFärg. 65 (1928). jfr bleck-, järn-, lie-, mässing-, plåt-, sax-, spik-smideri.
2) [jfr motsv. anv. av smide (se d. o. 3)] (†) koll.: smycken. Koppar å Mäszing, Bly, månghanda Coraller å Pärlor; / Med alt skönt Smiderij, som pryda på halszar å fingrar. Runius (SVS) 2: 18 (1699, 1724).
3) i bildl. anv. av 1 (jfr smida 2 (d)); särsk. om ngns smidande av rykten l. ränker o. d.; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil, mera tillf. (En viss episod) är belysande som exempel på det förtal och det smideri av falska rykten, som .. (drottning Margaretas) minne utsattes för i Sverige. Moberg SvH 1: 309 (1970). jfr meter-, ord-, rim-, ryktes-, ränk-, vers-smideri.
Ssg (till smideri 1): smideri-arbetare. (numera knappast br.) smidesarbetare. PT 1913, nr 82 A, s. 4. —
SMIDERSKA, f. [delvis till smidare] till 2: kvinna som smider planer l. lögner l. ränker o. d.; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil, tillf. Östergren (1941). jfr lögn-, ryktes-, ränk-smiderska.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content