SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESMITTOSAM l. BESMITTESAM l. BESMITTSAM, adj.
(†) smittosam. Den besmittesama Soten Pestilentia. Sthms stadsord. 1: 128 (1657). Besmittosam siukdom. Schenberg (1739). — smittfylld. Besmittsam Luft. P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 55.
Spoiler title
Spoiler content